Arkiv - Sida 2

• Nordidactica 2017:3

  Vol 7 Nr 2017:3 (2017)

  En betydande del av den SO-didaktiska forskningen i Sverige under senare år har utförts av de aktiva lärare i grund- och gymnasieskolan, de forskarstuderande, som med hjälp av ett antal forskarskolor skrivit sina licentiatsuppsatser. När vi nu tar över som redaktörer för Nordidactica och redaktörskapet åter befinner sig på svensk mark har vi valt att särskilt lyfta fram detta arbete. Vid sidan av fyra nya artiklar som samtliga behandlar kunskapsområden som varit mindre uppmärksammade hittills återfinner vi i detta nummer recensioner av tre licentiatsuppsatser; en historiedidaktisk, en religionsdidaktisk och en samhällskunskapsdidaktisk.

     

• Nordidactica 2017:2

  Vol 7 Nr 2017:2 (2017)

  I detta temanummer riktar vi intresse mot So-ämnenas undervisning i skolan. Vi tar vår utgångspunkt i vad de flesta lärare vet, men kanske inte alltid finner tid, utrymme eller någon lämplig plattform att uttrycka. Nämligen att all undervisning, och i förlängningen all utbildning – av nödvändighet – är omhuldad av risk (Biesta 2013), av det som är oväntat. Ambitionen i artiklarna är inte i första hand att lyfta fram detta oväntade som en omständighet eller nödvändighet i allmän mening i utbildningssammanhang. Ambitionen är snarare att utifrån denna nödvändighet resa frågor till den dagliga undervisningen i de samhällsorienterade ämnena religionskunskap, samhällskunskap och historia, alternativt i so-undervisning generellt. Utifrån skilda empiriska, i högre eller lägre grad teoretiskt färgade ansatser, prövar vi att resa frågor som på olika sätt knyter an till vårt överordnade syfte i temanumret, vilket är att undersöka om, och i så fall vilka särskilda villkor eller bevekelsegrunder som kan tänkas prägla just de samhällsorienterade ämnenas undervisning, sett i ljuset av det oväntade som en potential, som möjlighet.

  Om vad handlar då det oväntade i undervisningen i denna undervisning? Vår ingång står i intim relation till latinets ord för utbildning, educatio, vilket anger att utbildning har som överordnat syfte att se till människors uppfostran och formering, deras resning, upprättstående eller tillblivelse i världen. Utifrån latinets verb educo innefattar detta att utbildning handlar om att ”bring out or develop something latent or potential” (Alterhaug 2016, s 34, se referens i Editorial). Detta kan beskrivas i termer av en process där individer tillåts att träda fram i och genom sina kunskaper, subjektiviteter och kapaciteter, vilka framträder i relation till den sociala kontext som dessa är del av (ibid).

   

• Nordidactica 2017:1

  Vol 7 Nr 2017:1 (2017)

  Epistemologies of Religious Education Research in the Nordic Welfare states

  As a research discipline subject matter didactics or subject didactics (“ämnesdidaktik”, “fagdidaktik(k)”) in the Nordic states has, as is the case in for instance other European regions, developed in relation to the academization and professionalization of the educational sciences in general and thus also to the education of teachers (Hofstetter & Schnewly, 2002). This also goes for religious education as an object of research as well as of developmental educational aspirations based on science or aiming at being science (Vetenskab, Wissenschaft). Unlike many other subject didactics, RE is, however, related to two sets of institutional practices that have shown a growing interest in education and religion – an interest with academic consequences – namely school and church. This has meant that RE was an established academic discipline in theological faculties in several Nordic countries, with roots in catechetic and practical theology, before the general interest in subject matter didactics increased from the 1960s onwards, often under the name religionspedagogik[k]/religionspædagogik [Pedagogy of Religion] (Osbeck & Lied, 2012a).

   

• Nordidactica 2016:2

  Vol 6 Nr 2016:2 (2016)

  We would like to believe that in the Nordic countries and the German-speaking world subject didactics (ämnesdidaktik, fagdidaktik, Sachdidaktik) appears intelligible as a conceptual category and legitimate as a field of scientific enquiry to many, or most, of our colleagues in the faculties of education and the faculties of humanities and social sciences. As to where the specialists of subject didactics are located, there are also in the Nordic countries various organisational and institutional solutions. In some cases subject didactics specialists are mostly found in the faculties of pedagogy or teacher education, in some other they are likely to be in the faculties of humanities and social sciences, depending on their disciplinary background.

  These different solutions have both advantages and disadvantages. In the first, there are probably better opportunities to integrative collaboration between specialists of subject didactics of different subjects, and also educational sciences may provide a congenial environment for theoretical, conceptual and empirical work within subject didactics. However in that institutional framework it is also possible that educational sciences, including educational psychology, set the premises to relevant research on teaching and education in such ways that it relegates subject didactics to the margins of educational research and calls it into question as a useful conceptual category. In cases where subject didactics is located in the faculties of ’substance disciplines’, it may be easier for a subject didactics specialist to speak the same language and share interests regarding research topics with colleagues. On the other hand, distance from the world of education and teaching is likely to grow and the opportunities to cross boundaries between different subjects’ didactics may be few.

   

• Nordidactica 2016:1

  Vol 6 Nr 2016:1 (2016)

  During the conferences NOFA 5 in Helsinki and NGM (Nordic Geographers Meeting) in Tallin (May and June 2015 respectively), we invited participants to make contributions in a special issue on geography education in the journal Nordidactica, on the foundation of their conference abstracts and presentations.
  The conference sessions on geography and education had a broad thematic spectrum, including practical as well as theoretical aspects of teaching, studying, and learning geography in schools and at institutes of higher education. With this special issue we want to continue the discussion on the themes of geography and education in the Nordic context. But the aim is also to broaden the exchanges with ongoing research on geography education in Europe, and in the rest of the world. The issue will highlight the challenges of geography education in line with the conference themes “Changing Subjects, Changing Pedagogies: Diversities in School and Education” and “Geographical Imagination: Interpretations of Nature, Art, and Politics”.

  The following number of Nordidactica contains a selection of the presentations given at the above-mentioned Nordic conferences in 2015, developed and extended into full papers.

   

• Nordidactica 2015:4

  Vol 5 Nr 2015:4 (2015)

  In 2015 Nordidactica has published two special issues, one on religious education and one on history education, plus two open issues. Articles on geography education and social science education were sparse in 2015 but in 2016 Nordidactica will publish a special issue on geography education. We have every reason to expect  that also themes of social science education will be covered more often in the future.

  SPECIAL ISSUE

  The issue 2015:4 includes five articles and a book review. In fact the issue holds two ’mini special issues’: one on history teaching at university, and one on (post)colonial perspectives on history teaching. Marjaana Puurtinen, Markus Nivala and Arja Virta discuss the historical thinking of history students at the university, and they find that students do not have as good a command of advanced historical thinking as we might expect. They suggest that more attention should be given to students’ scaffolding and to the study of how history is learnt at a university level. Also Anna-Lena Lilliestam discusses history in higher education: she analyses how beginner teachers understand history and history teaching and she recommends that history teacher students should be offered more opportunities to develop their historical reasoning abilities, including ability to perspective-taking.

  PIA MIKANDER - COLONIALIST “DISCOVERIES” IN FINNISH SCHOOL TEXTBOOKS

  Pia Mikander focuses in her article on the discourses of ’West ’ and ’others’ in history books in Finnish comprehensive school. She finds much to criticise in the images of Western explorers and their voyages of discovery, and she ponders alternative points of departure for handling those topics in history teaching. Jan Löfström analyses the notions of culture and cultural difference in the upper secondary school course on the history of non-Western societies, and he shows how systemic factors easily slow and obstruct the use of perspectives that could be fruitful to the development of students’ intercultural competences. Lise Kvande discusses in her article narratives about the Sami people and how they have changed in history textbooks in Norway. She points out that this topic is relevant not only to multiculturality debate in general but also to our better understanding the connections between history and ethnopolitics. The last contribution is Niclas Lindström’s review essay on a recent book on ethics education.

• Nordidactica 2015:3

  Vol 5 Nr 2015:3 (2015)

  Det 28e Nordiska Historikermötet ägde rum den 14–17 augusti 2014 vid Östra Finlands universitet i Joensuu, Finland. Huvudtemat för konferensen var ”Övergångar: gränser och möten i nordiska rum”. I konferensens internetsida konstaterades att rubriken syftade inte endast på övergångar över fysiska och geografiska riksgränser eller gränser mellan etniciteter utan den var menad också som hänvisning till mentala rörelser över gränser som kan finnas mellan olika rum, tider och discipliner.

  Vid det 27e Nordiska historikermötet i Tromsö 2011 hölls en välbesökt session om historiedidaktik. Konferensledningen i Joensuu kom våra sessionsförslag till mötes när vi undertecknade föreslog en halvdagssession och ett rundabordssamtal om skolämnet historias roll i ett flerkulturellt samhälle. I programmet kom således att ingå en session med rubriken ”Historiemedvetande i det flerkulturella samfundet” och ett rundabordssamtal med rubriken ”Historieundervisningen inför utmaningar av ett flerkulturellt samhälle: erfarenheter, spörsmål och strategier”.

  Våra förslag motiverades av intresset att problematisera och analysera hur historiemedvetandet formar och formas av människors kulturellt bestämda värden, identitetsfrågor och föreställningar om vi och andra. Till exempel, situationen för nationella minoriteter i nordiska länder som samer eller romer, gränsbefolkningar som tornedalsfinnar i Sverige eller tyskar i Sönderjylland samt nya invandrargruppers diasporaerfarenheter kan belysas både historiskt i ett samhällsperspektiv och ur ett livsvärldsperspektiv. Vilka utmaningar står då historieämnet inför i fråga om att inkludera nya grupper, och hur återspeglas situationen i läroplaner, undervisning och läroböcker?

  DISKUSSIONER OCH OBSERVATIONER

  Den ovannämnda sessionen och rundabordssamtalet diskuterade erfarenheter och observationer som berör skolans historieundervisning och hur den kan stödja tanke- och handlingsmodeller som bidrar till en fördjupad förståelse av sociala och kulturella processer och förhållanden i ett flerkulturellt samhälle. Nyckelbegrepp var kulturella identiteter, interkulturell kompetens, historiemedvetande, reflexivitet, konflikt och konfliktlösning. Deltagarna ställdes frågor som till exempel hur har historieundervisningen och dess tyngdpunkter förändrat sig i takt med att samhället har blivit mera flerkulturella och vilka strategier kan eventuellt rekommenderas på grund av forskning på detta område? Har den nya kulturella diversiteten i samhället bidragit till att förändra hur man ser på minnets och historiens samhälleliga och kulturella betydelse i den allmänna historiediskussionen och i historieundervisning? Hur har historiedidaktisk forskning i Norden svarat på dessa aktuella utmaningar?

  Detta temanummer innehåller en del av presentationer i våra sessioner i Joensuu i utvidgad och bearbetad form. Alla artiklar förhåller sig till ett gemensamt dilemma: att föreställningen om en enhetskultur – ett språk, en historia, en gemenskap – har brutit samman. Men såvida historieämnets tidigare roll var att skapa och socialisera en enhetskultur, kan man fråga sig vilken ämnets roll är idag?

   

• Nordidactica 2015:2

  Vol 5 Nr 2015:2 (2015)

  This edition of Nordidactica is a special issue focusing on research in the field of Religious Education (RE) and gives a comparative perspective on RE in the Nordic countries. The special edition is a result of a cooperation between reseachers from the Nordic countries and England following a symposium at the Nordic Conference of Religious Education (NCRE) in Reykjavik, Iceland, in June 2013.

  Special Editor is Oddrun M.H. Bråten from Sør-Trøndelag University College, Norway. She has also written the Introduction.

• Nordidactica 2015:1

  Vol 5 Nr 2015:1 (2015)

  Nordidactica nr 15:1 rummer seks artikler. De første fire artikler spreder sig eksemplarisk over de fire fag, religion, geografi, historie og samfundsfag som er kernen i Nordidactica. De sidste to artikler har karakter af et review af samfundsfagsdidaktiske afhandlinger i Sverige.

  Tove Nicolaisens sætter i artiklen Elevers komplekse identitetskrav som utfordring i religions- og livssynsundervisning spørgsmålstegn ved det hensigtsmæssigheden i de krav om støtte af elevernes identitetsskabelse, der ligger i den norske RE-læreplan.

  Helen Schmidinger og Anders Brandt har i deres artikelNärområdesexkursioner och inre motivation för bättre lärande: en studie i svenska gymnasieskolan undersøgt forholdet mellem ekskursioner i nærområdet og motivation.

  I artiklen Historiefagets forhold til redegørelse skriver Heidi Eskelund Knudsen om redegørelse i historiefaget i den danske gymnasieskole. Redegørelse oversætter hun i det engelske abstract til narrative.

  Anders Stig Christensen skriver om Demokrati- og medborgerskabsbegreber i grundskolens samfundsfag i Danmark, Norge, Sverige og Tyskland. Omdrejningspunktet i artiklen er demokratibegrebet i samfundsfagsundervisningen.

  Göran Bergström og Linda Ekström undersøger i deres to artikler Mellan ämne och didaktik – om ämnesteorins roll inom samhällskunskapsdidaktiken og ”Att lyssna på lärarna” – en metodologisk utmaning, svenske afhandlinger om samfundsfagsdidaktik. Der er tale om et meget vigtigt bidrag, som ser kritisk på afhandlingerne og gør en form for status over, hvilken kundskab de har bidraget med. I den forstand er der tale om review-artikler, som er ret unikke inden for det didaktiske felt.

  En längre presentation av artiklarna finner du i Editorial.

   

• Nordidactica 2014:2

  Vol 4 Nr 2014:2 (2014)

  Det er med stor glæde, at vi kan præsentere Nordidactica nr 14:2

  Nordidactica 2014:2 är ikke noe temanumre. I 14:2 er der seks svenske, to norske, en finsk og ingen danske artikler. Til gengæld, og sådan er det ofte, når et land ikke har så mange artikler med, giver det mulighed for at finde reviewere i dette land. I 14:2 er otte reviewere danske og en international. En tredje balance er mellem fag. I 14:2 bidrager historie med fem artikler, samfundsfag og religion med hver to og geografi med en. En sidste indikator vi vil nævne er referencer mellem de enkelte numre af Nordidactica.

  Det kan gøres op på flere måder, men en simpel måde er at se på om der blandt referencerne i de enkelte artikler er artikler som tidligere er publiceret i Nordidactica. Vi har ikke lavet nogen optælling, men dog lagt mærke til det, hver gang vi fandt en. Og der synes at tegne sig en stigning i den type af referencer, hvilket indikerer, at Nordidactica ikke kun er et sted hvor forskere publicerer deres artikler, men også en sted hvor de orienterer sig om forskningsresultater. Du finder en presentasjon av artiklerne i "Editorial".

• Nordidactica 2014:1

  Vol 4 Nr 2014:1 (2014)

  Nordidactica 2014:1 er ett temanummer om interdisciplinaritet. Det indeholder 11 artikler, der belyser problemstillinger knyttet til samfundsfagenes didaktik og interdisciplinaritet.

  Den indledende artikel er en editorial der belyser en skitse til en fagdidaktisk forståelse af de udfordringer, der opstår for skolefag, når de mödes af kravet om interdisciplinaritet, og en skitse til en almendidaktisk forståelse af, hvad det er for krav om interdisciplinaritet, der opstår i skolesystemet, og hvorfor de opstår. Disse to skitser er taenkt som et bidrag til en teoretisk ramme for den almendidaktiske og fagdidaktiske diskusson om interdisciplinaritet. Editorial praesenterer også et begrebsapparat, der kan anvendes i diskussion af og mellem temanummerets artikler. Derudover indeholder editorial også en praesentation af de 10 övrige artikler.

• Nordidactica 2013:2

  Vol 3 Nr 2013:2 (2013)

  Nordidactica nummer 13:2 indeholder syv artikler. Desuden bringer vi en anmeldelse af en ph.d.-afhandling.

  Nordidactica er et fagdidaktisk tidsskrift med fokus på undervisning og læring i samfundsfag, historie, religion og geografi. De syv artikler i dette nummer adresserer tre af disse fire fag, således af den første adresserer samfundsfag, de to næste historie og de tre sidste (plus den syvende) religion - inklusiv etik og livskundskab. Den anmeldte ph.d.afhandling adresserer geografifaget. 

• Nordidactica 2013:1

  Vol 3 Nr 2013:1 (2013)

  This issue of Nordidactica is a special issue. The articles are based on papers presented at the conference ”Globalization and School Subjects – Challenges for Civics, History, Geography and Religious Education” at The University of Karlstad in December 2012.

  In this issue of Nordidactica writers from primarily the Nordic countries, but also from Australia, Turkey and Lebanon in various ways addresses the problem of Globalization and Citizenship in primary and secondary education. Some of the articles focuses on specific subjects; History, Social Science, Religion and Geography. Most of the articles have a strict didactical perspective; others have a more explorative perspective, political socialization of Swedish youth and the state of citizen education in Lebanon. All the articles are proceedings from a conference on Globalization and School Subjects - Challenges for Civics, History, Geography and Religious Education” organized by Karlstad University, December 2012. In the Introduction to 2013:1 Globalization and School Subjects you will find the Table of Contents with a short presentation of each article.

  We are happy to present no less than 12 articles. We have divided them into four parts:

  • In the first part we publish an article based on one of the keynote speeches
  • In the second part we publish two articles analyzing and discussing civics in the aftermath of the terror attack in Oslo on July the 22nd 2011
  • In the third part we publish four articles contributing to comparative and intercultural perspectives
  • In the fourth part we publish five articles debating the issue of civics in a local and a global context

   

• Nordidactica 2012:2

  Vol 2 Nr 2012:2 (2012)

  De fem artiklarna i detta nummer är inte knutna till något annat tema än att de har en stark ämnesdidaktisk relevans för respektive skolämne och att de på olika sätt diskuterar dilemman och möjligheter för samhällsvetenskaplig undervisning.

  Tre av artiklarna har en tydlig inriktning gentemot att diskutera hur ämnesundervisningen kan göras bättre eller problematisk genom att använda nya eller åtminstone inte så vanliga metoder och undervisningsinslag. En artikel undersöker kursplaner i historia på gymnasie- och högskolenivå och finner en spretighet och ofta avsaknad av progression.

  KURSPLANER I GYMNASIET OCH HÖGRE UTBILDNING

  Thomas Nygren och Björn Åstrand jämför kursplanerna för historia i den svenska gymnasieskolan med kursplaner för historia på nio lärosäten (högskolor och universitet). Även om en mångfald var förväntad på högskolenivån menar författarna att spretigheten och avsaknaden av progression är förvånande. I flera fall menar de att kraven på gymnasinivån är högre än på högskolekurserna och det är en generell avsaknad av progression mellan kursplanerna för de olika nivåerna. Nygren och Åstrand ser flera möjliga problem som en konsekvens av formuleringarna i kursplanerna. En falsk förväntan hos studenterna om vad ämnets kurser ska innehålla på högskolan och en otydlig ämnesuppfattning är två sådana möjliga problem de urskiljer. Men de påpekar också att en större enhetlighet mellan högskolorna kan ge en likriktning av ämnet som inte är önskvärd.

  SKÖNHETSERFARING I NORSKA GRUNDSKOLAN

  Ingebjörg Stubö diskuterar i sin artikel vilken relevans som skönhetserfaring kan ha för ämnet RLE (religion, livssyn, etik) i den norska grundskolan. Med hjälp av Dorthe Jörgensens beskrivning av skönhetserfaring som något "större" som sträcker sig utöver det mänskliga resonerar Stubö om relevansen och möjligheten att använda estetiska inslag i undervisningen. Om man utgår från de explicita formuleringarna i ämnets styrdokument menar författaren att det saknar relevans. Men hon menar också att vi både kan och bör se hur skönhetserfaringen kan bidra till att uppnå ämnets mål om att främja kunskap om och förståelse för religioner och livssyn. Det finns alltså enligt Stubö en implicit relevans av skönhetserfaring.

  UTGÅNGSPUNKTER FÖR RELIGIONSKUNSKAPSUTBILDNINGEN

  I Torsten Hyléns artikel fortsätter den ämnesdidaktiska och teoretiska diskussionen om problematiska och mer fruktsamma utgångspunkter för religionskunskapsundervisningen. Även om en essentialistisk uppfattning om religion inte längre är särskilt vanlig i religionsteoretiska akademiska sammanhang menar Hylén att synen om att en religion innehåller en kärna av specifika egenskaper, en essens, till stor del lever kvar i det allmänna medvetandet. I artikeln lyfts dels de problem en essentialistisk religionsuppfattning kan ha och dels lyfts ett förslag till alternativ utgångspunkt fram. Hylén använder metaforen om lärandet som en resa från det bekanta till det obekanta och sedan tillbaka igen, en sorts medveten etnocentrism är en viktig utgångspunkt för att studera och undervisa om religion.

  FILM I NORSKA RELIGIONSVETENSKAPLIGA LÄROBÖCKER

  Kursplanerna för religionskunskapsämnet i lägre årskurser i Norge beskriver film som en möjlig och valfri historisk artefakt i fyra av nio läroplaner mellan 1974 och 2008. Jon Magne Vestöl undersöker i sin artikel hur film beskrivs som ett möjlig element i en "educational design" i norska religionsvetenskapliga läroböcker. Syftet är att se hur film i dessa sammanhang formuleras som objekt och artefakt i en preliminär fas innan själva undervisningen sker.Resultatet av analysen visar en betoning på västerländska filmer relaterat till kristendom och etik och att läroböckernas uppgifter oftast handlar om att förstå religösa frågor medan en tolkningsram för att kunna analysera filmens budskap saknas. Vestöl menar att resultatet efterlyser mer forskning och reflektion kring hur film och andra artefakter introduceras i religionsundervisning.

  ROLLSPEL I SAMHÄLLSVETENSKAPLIGA ÄMNEN

  Rollspel är ingen ny metod i undervisningen för de samhällsvetenskapliga ämnena. Inte minst finns det ett antal spel som handlar om beslutsfattande på nationell och internationell nivå. I Eränpalos och Karhuvirtas artikel används ett nyutvecklat spel, Act Now!, där syftet är att öka elevernas medborgarkompetens för politskt deltagande och politisk påverkan. Under en dag provades spelet av ungdomar mellan 15-17 år från Finland, Norge och Sverige. Det författarna ser som den stora fördelen när de analyserar användande av spelet är att det ger eleverna en naturlig roll där diskussionerna och det tänkta agerandet utgår från elevernas egna erfarenheter och livsförståelse samtidigt som det ger stora möjligheter att förstå hur det politiska systemet fungerar och vilken roll jag som individ kan ha i detta system.

• Nordidactica 2012:1

  Vol 2 Nr 2012:1 (2012)

  Nordidactica 2012:1 innehåller tre artiklar som har var sitt ämnesdidaktiskt fokus.

  Sigmund Ongstad presenterar i sin artikel tankar om utvecklingen av ämnesdidaktik som disciplin där kommunikation är ett nyckelord inför framtiden. Peter Hobel problematiserar de samhällsvetenskapliga ämnena utifrån ett ämnesintegrerande perspektiv. I den avslutande artikeln jämför Arja Virta hur en specifik händelse med betydelse för både Finland och Sverige men som fick väldigt olika konsekvenser presenteras i de båda ländernas läroböcker i historia.

• Nordidactica 2011:2

  Vol 1 Nr 2011:2 (2011)

  Nordidactica 2011:2 innehåller fyra vetenskapliga artiklar som närmar sig klassrummet ur olika perspektiv. Vi vill i detta nummer främst visa på förhållningssätt och uttryck hos elever som inte nödvändigtvis är undersökta i klassrummet men som både kan vara en orsak till och effekt av den undervisning vi bedriver i våra ämnen.

  Bengt Schüllerqvist ger i detta nummers "editorial" en avsiktsbeskrivning för Nordidactica. Schüllerqvist beskriver där Nordidactica som en naturlig fortsättning på det nordiska samarbete som bedrivs inom CSD och att tidskriften ska utgöra en arena för den samhällsvetenskapliga ämnesdidaktiken i Norden.

   

• Nordidactica 2011:1

  Vol 1 Nr 2011:1 (2011)

  I det första numret av NORDIDACTICA finns artiklar, projektpresentationer och recensioner från Finland, Sverige och Danmark. I arbetet med detta nummer, både i form av peer review-granskningar och redaktionellt arbete, har forskare från Norge, Sverige och Danmark deltagit. I en mening kan vi redaktörer se att tidskriften härigenom har en bred förankring i de nordiska länderna. 

  De skolämnen som ur olika aspekter behandlas är geografi, samhällskunskap och historia. Här kan vi se att tidskriftens ambition att vara en bred samhälldidaktisk tidskrift till viss del uppfyllts. En av ambitionerna med det första numret har varit att presentera aktuell nordisk ämnesdidaktisk forskning inom humaniora och samhällsvetenskap. De artiklar som publiceras här visar upp ett forskningsfält som präglas av bredd och öppenhet. Det är uppenbart att vi som sysslar med ämnesdidaktisk forskning inte ännu låst oss vid några fasta vetenskapliga perspektiv.

  Det finns några gemensamma beröringspunkter i artiklarna som publiceras i detta nummer. Framförallt rör studierna högre utbildning eller läroplansnivå. I Ludvigssons och Rantalas artiklar är det lärarstudenter i historia som studeras, i Tanis och Christensens artiklar är det huvudsakligen läroplanerna som analyseras. Det som studeras är således ramar eller andra faktorer som påverkar undervisningen ute i skolorna.