Vol 16 Nr 2026:2 (2026): Nordidactica 2026:2

Mellan ramverk och praktik

Ämnesdidaktisk forskning återvänder ofta till glappet mellan vad som föreskrivs och vad som faktiskt sker. Läroplaner formulerar mål, bedömningskriterier anger nivåer, rättigheter talar om vad eleven och vårdnadshavaren kan kräva; ideal pekar ut hur det goda klassrummet bör se ut. Men mellan dessa ramverk och den dagliga praktiken står läraren: med sitt omdöme, sina val och, inte minst, sina begränsade resurser. De nio Artiklarna i detta nummer kretsar kring just den spänningen. 

Marcus Samuelsson, Per-Olof Hansson och Marie-Louise Höög vid Linköpings universitet öppnar numret med ”Enhancing Student Teachers’ Ability to teach Controversial Issues through Simulation Training”. Med simuleringsverktyget TeachLivE, där lärarstudenter undervisar fem datorstyrda avatar-elever om kontroversiella frågor, prövar de en praktiknära träning. Irene Tollefsen vid Høgskulen på Vestlandet utforskar i ”Didaktiske refleksjoner fra møter med bærekraftig utviklings økonomiske dimensjon” den ekonomiska dimensionen av hållbar utveckling, ett innehåll som visar sig didaktiskt underutvecklat. Anders G. Kjøstvedt och Evy Jøsok vid OsloMet prövar i ”Åpent klasseromsklima og klasseromsdiskusjoner i norsk ungdomsskole” vad det öppna klassrumsklimat som norska elever rapporterar faktiskt rymmer. I ”Grading in upper secondary civics in Sweden” undersöker Tobias Jansson vid Linköpings universitet, genom intervjuer med tretton gymnasielärare, hur betyg i samhällskunskap sätts. Bakom betygen ligger implicita viktningsprinciper som sällan uttalas. Sari Sulkunen, Minna-Riitta Luukka, Anna Veijola och Johanna Saario vid Jyväskylä universitet vänder på frågan i ”Designing assessment criteria for document-based history essays”. När sex finska historielärare tillsammans designar kriterier för källbaserade historieessäer, blottläggs hur olika och oartikulerade deras måttstockar dittills varit. Carl-Johan Svensson vid Jönköping University frågar i ”Antiken i praktiken – lärares röster om vad högstadieundervisning om antiken består av och syftar till” vad elva högstadielärare gör av antiken. Emma Hellström vid Uppsala universitet följer i ”Från kristen fostran till belonging without believing: religionsläroböckers framställning av kristendomen under hundra år” religionsläroböckernas kristendomsbild från 1920-tal till 2000-tal. Numrets två avslutande artiklar, båda av Christian Lomsdalen vid Universitetet i Bergen, rör elevers och föräldrars rätt till undantag från undervisning på religiös eller livsåskådningsmässig grund. Lomsdalens första artikel innehåller en forskningsöversyn och den andra artikeln grundar sig i en enkätundersökning.

En röd tråd genom numret är att de formella ramverken aldrig ensamma avgör vad som sker. Mellan läroplan och lektion, mellan kriterier och betyg, mellan rättighet och rutin står lärarens omdöme. Artiklarnas resultat visar gång på gång hur mycket det omdömet bär, men också hur ofta det lämnas ensamt: utan den kunskap, den tid eller de gemensamma strukturer det behöver. Att synliggöra det tysta framstår genomgående som en möjlig väg framåt: genom samdesignade kriterier, övad handlingsberedskap, ämnesförankrade samtal eller tydligare rutiner. På så sätt kan undervisningen stötta det omdöme den vilar på.

Avslutningsvis: att detta nummer alls når läsaren vilar på ett arbete som sällan syns. Nordidactica möter, glädjande nog, ett växande inflöde av angelägna bidrag, och varje bidrag vilar i sin tur på kollegial granskning, den vetenskapliga produktionens ryggrad. Samtidigt är den högre utbildningen alltmer pressad, och i snäva tjänsteplaneringar krymper utrymmet för just det slags arbete som inte räknas i någon prestationsmätning, men som håller det vetenskapliga samtalet vid liv. Vi vill därför rikta ett varmt tack till alla de forskare som, vid sidan av att forska och publicera, undervisa och administrera, tar sig tid att granska andras manus. Ni gör det noggrant, konstruktivt och alltid anonymt. Utan er vore varken denna tidskrift eller det gemensamma samtalet möjligt.

Vi välkomnar bidrag som prövar nya teorier, metoder och empiriska fält och fördjupar den nordiska skol- och högskolepraktiken. Vi vill även särskilt uppmuntra er att inkomma med reviews och konferensrapporter; det händer mycket i våra fält, och det är viktigt att sprida.

Kristian Niemi & Niclas Modig, redaktörer

Karlstad, juni 2026