”När helst och af hvad orsak nöd uppstår”

Offentlig fattigvård, privat välgörenhet och gränsdragningen dem emellan. En analys av fattigvårdslagstiftningskommitténs betänkande till 1918 års fattigvårdslag.

Abstract

Den här artikeln undersöker vilken syn på privat välgörenhet som kommer till uttryck i det betänkande till ny fattigvårdslagstiftning som publiceras 1915. Med hjälp av begreppet gränsdragningsarbete analyseras också den ansvarsfördelning mellan olika samhällssektorer som ritas upp i och med lagstiftningsarbetet. Arbetet äger rum i en politiskt turbulent tid där sociala frågor debatteras livligt men där åtskillnaden mellan offentlig och privat verksamhet fortfarande inte är tydligt definierad. Analysen visar en rationalitets- eller modernitetsdiskurs vad gäller synen på välgörenhetens roll inom fattigvården. Centralt är arbetets innehåll snarare än dess utförare och samarbete mellan myndigheter och välgörenhetsorganisationer betonas. Analysen visar också att ett gränsdragningsarbete äger rum där de tankegångar som är dominerande inom den privata välgörenheten genom lagstiftningsarbetet kan expandera till den offentliga fattigvårdens område. Genom en differentiering av olika typer av fattigvård och av grupperna av understödstagare pågår samtidigt ett gränsdragningsarbete som syftar till att överlämna ansvarsområden till andra institutioner. Allt tydligare gränser mellan olika samhällssektorer bidrar samtidigt till att de socialliberala filantroper som är tongivande i arbetet på sikt förlorar sitt tolkningsföreträde i fattigvårdsfrågan.