Scandia debatt: Sverigedemokraternas vitbok skiktar sanningen

Abstract

Sverigedemokraternas vitbok, som partiledaren Jimmie Åkesson presenterade 2017, har väckt stor uppmärksamhet genom att återuppta viktiga aspekter av partiets historia. Även om dessa frågor har behandlats i tidigare forskning är det fortfarande aktuellt att återkomma till dem. Vitboken är författad av idéhistorikern Tony Gustafsson och använder sig av en omfattande källanalys för att påvisa Sverigedemokraternas dokumenterade kopplingar till nationalsocialismen, förekomsten av antisemitiska attityder och den utbredda främlingsfientliga retoriken.

De begränsningar i omfattning och tidsram som partiledningen ålagt har dock lett till att flera viktiga ämnen utelämnats. Gustafsson fick i uppdrag av partiledningen att endast ta upp specifika områden som varit föremål för kritik. Dessutom slutar rapporten år 2010, vilket innebär att partiets senare utveckling i stort sett inte undersöks. Noterbart är att rapporten ägnar minimalt med uppmärksamhet åt partiets kritik mot islam, som ofta har gränsat till islamofobi och varit ett återkommande tema sedan början av 2000-talet. Analysen utelämnar också en diskussion om Sverigedemokraterna som ett populistiskt parti. Högerpopulistiska partier använder ofta en strategi som betonar nationella värden samtidigt som de framställer invandrare som hot som införts av så kallade landsförrädare.

Den ökande spridningen av konspirationsteorier inom partiernas retorik, särskilt i takt med att välfärdsstatens narrativ har tappat i inflytande, förbises på samma sätt. Eftersom historiska narrativ, såsom den retrotopiska välfärdsstaten, har trängts undan av historiska förvrängningar – däribland påståenden om att de svenska socialdemokraterna inspirerade Nazityskland till Förintelsen – och av konspirationsteorier, finns det ett ökat behov av en kritisk granskning av Sverigedemokraternas ideologiska ståndpunkter när det gäller nationalism, populism och fascism.

Översatt från engelska med hjälp av DeepL Translate.