Dräktvariation hos hannar i skandinaviska populationer av svarthakad buskskvätta Saxicola rubicola

Författare

  • Reino Andersson

DOI:

https://doi.org/10.34080/os.v29.19691

Nyckelord:

subspecies identification, Saxicola rubicola hibernans, photographic documentation, population expansion

Abstract

In western Europe, the European Stonechat Saxicola rubicola, occurs in two subspecies; rubicola, with a large distribution in Europe, and hibernans, mainly distributed on the British Isles. A small population of presumed hibernans birds breed in Norway. However, difficulties in distinguishing hibernans from rubicola at an individual level has led to speculation regarding the origin of the Norwegian birds. There are no clear genetic differences between the subspecies and their plumage appearance can be considered to overlap within parts of the range. To investigate this, I studied the plumage variation among males during the breeding season in the Scandinavian populations of European Stonechats in Sweden, Norway and Denmark. The study is based on photos of 404 males during the period March–May. The presence or absence of six typical hibernans characteristics were registered for each individual. The results show that males with both hibernans and rubicola characteristics occur during the spring in the Scandinavian populations. There was a clear over-representation of males with hibernans characteristics in Norway as compared to Sweden, and to a lower degree also to Denmark. If the expansion of rubicola progresses in Scandinavia, one could expect a larger proportion of rubicola-like males in the Norwegian population.

Nedladdningar

Nedladdningsdata är inte tillgängliga än.

Referenser

Andersson R. 1987. Revirtäthet och populationsstruktur hos ett västsvenskt bestånd av svart rödstjärt Phoenicurus ochruros. Vår Fågelvärld 46: 256–269.

Andersson R. 2015. Andra världskrigets ruinstäder och dess betydelse för svarta rödstjärtens Phoenicurus ochruros expansion i norra Europa. [The Second World War ruined cities and their importance for the expansion of the Black Redstart Phoenicurus ochruros in northern Europe]. Ornis Svecica 25: 45–50. https://doi.org/10.34080/os.v25.19601

Andersson R. 2017. Svarthakade buskskvättans expansion på Västkusten. Fåglar på Västkusten nr 4: 26–31.

Andersson R. 2018. Svarthakad buskskvätta expanderar i väst. Vår Fågelvärld 77(2): 30–32.

Artportalen, SLU. 2018. Artportalen – rapportsystem för växter, djur och svampar. Available at https://www.artportalen.se, accessed in December 2018.

Bengtsson K. 2000. Ny skånsk häckfågel – svarthakad buskskvätta. Anser 39: 178–179.

Björkman P, Håkansson J, Lydmark P, Molin M, Oomen M, Svanberg S, Svedholm J & Unger M. 2009. Fågelrapport för Göteborgs rapportområde 2008. Fåglar på Västkusten, supplement 36: 15–24.

Bothen CO. 1902. Nytt fynd av svarthalsade buskskvättan (Saxicola rubicola) i Sverige. Öfversigt af Kongliga Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 59: 65–66.

Cramp S. 1988. The Birds of the Western Palearctic. Oxford University Press, Oxford.

Dahlén J & Söderquist P. 2015. Svarthakad buskskvätta – en ny fas av etableringen i Sverige. Anser 54: 28–30.

Dahlén J & Söderquist P. 2016. Svarthakad buskskvätta – bästa året hittills för arten i Sverige. Available at http://birdlife.se/svarthakad-buskskvatta-basta-aret-hittills-for-arten-i-sverige/

Dybbro T. 1976. De danske ynglefugles udbredelse. Dansk Ornitologisk Forening, København.

Eichstädt W, Scheller W, Selin D, Starke W & Stegemann K-D. 2006. Atlas der Brutvögel in Mecklenburg-Vorpommern. Steffen Verlag, Friedland.

Gedeon K, Gruneberg C, Mitschke A & Sudfeldt C. 2014. Atlas Deutscher Brutvogelarten. Stiftung Vogelmonitoring Deutschland und Dachverband Deutscher Avifaunisten, Munster.

Glutz von Blotzheim UN & Bauer KM. 1988. Handbuch der Vögel Mitteleuropas. AULA-Verlag, Wiesbaden.

Haas F, Barbet-Massin M, Green M, Jiguet F & Lindström Å. 2014. Species turnover in the Swedish bird fauna 1850-2009 and a forecast for 2050. Ornis Svecica 24: 106–128. https://doi.org/10.34080/os.v24.19602

Hellström M & Waern M. 2005. Svarthakad buskskvätta, ras och åldersbestämning vår och sommar. Vår Fågelvärld 64(2): 36–43.

Hellström M & Waern M. 2011. Field identification and ageing of Siberian Stonechats in spring and summer. British Birds 104: 236–254.

Huntley B, Green RE, Collingham YC & Willis SG. 2007. A climatic atlas of European breeding birds. Lynx Edicions, Barcelona.

SOVON Vogelonderzoek Nederland. 2002. Atlas van de Nederlandse broedvogels 1998–2000: verspreiding, aantalen, verandering. Nederlandse Fauna 5. Nationaal Natuurhistorisch Museum Naturalis, KNNV Uitgeverij & European Invertebrate Survey-Nederland, Leiden.

Klinteroth L. 2015. Ny stjärna på himlen. Vår Fågelvärld 74(4): 14–18.

Knief W, Berndt RK, Hälterlein B, Jeromin K, Kieckbusch JJ & Koop B. 2010. Die Brutvögel Schleswig- Holsteins. Ministerium fur Landwirtschaft, Umwelt und ländliche Räume des Landes Schleswig-Holstein.

Nyegaard T, Meltofte H, Tofft J & Grell MB. 2014. Truede og själdne ynglefugle i Danmark 1998–2012. Dansk Ornitologisk Forenings Tidsskrift 108: 1–144. Available at https://www.dof.dk/images/projekter/truedeynglefugle/dokumenter/DOFT_1_2014.pdf

Rudebeck G. 1962. Våra Svenska fåglar i färg. AB Svensk Litteratur, Stockholm.

Shimmings P & Öjen IJ. 2015. Bestandsestimater for norske hekkefugler. NOF-rapport 2015-2. Available at http://www.birdlife.no/innhold/bilder/2016/03/17/3739/nof_rapport_bestandsestimater.pdf

SOF Sveriges Ornitologiska Förening. 1965. Förteckning över Sveriges fåglar. 5:e uppl. Svensk Natur, Stockholm.

SOF Sveriges Ornitologiska Förening. 2002. Sveriges fåglar. 3:e uppl. Stockholm.

Størkersen ØR. 1994. Svartstrupe Saxicola torquata. In: Gjershaug JO, Thingstad PG, Eldöj S & Byrkjeland S (eds). Norsk Fugleatlas. Norsk Ornitologisk Forening, Klæbu. Available at http://www.birdlife.no/fuglekunnskap/fugleatlas/index.php?taxon_id=9799

Svensson L. 1992. Identification Guide to European Passerines. Stockholm.

Svensson S, Svensson M & Tjernberg M. 1999. Svensk fågelatlas. Vår Fågelvärld, supplement 31. Sveriges Ornitologiska förening, Stockholm.

Åhlund I. 2007. Svarthakad buskskvätta i Bohuslän. Fåglar i Bohuslän 2: 9–18.

Wernersson A. 2017. En ny bekantskap på de halländska kusthedarna. Fåglar i Halland 2016.

Wirdheim A & Carlén T. 1986. Fågelstråk – Hallands fågelliv i ord och bild. Spektra, Halmstad.

Downloads

Publicerad

2019-12-11

Referera så här

Andersson, R. (2019). Dräktvariation hos hannar i skandinaviska populationer av svarthakad buskskvätta Saxicola rubicola. Ornis Svecica, 29, 76–83. https://doi.org/10.34080/os.v29.19691

Nummer

Sektion

Uppsatser