Den kultiverade kärleken. En mikrohistorisk brevundersökning om en mor till två förlovade söner i ett svenskt högreståndsskikt 1918–1921

Författare

  • Agardh Hjärne

DOI:

https://doi.org/10.47868/scandia.v92i1.29336

Nyckelord:

mikrohistoria, existentiell, existentiell historia, brev, adeln, förlovningar

Abstract

I den här artikeln undersöks en samling på över 300 privata brev som härrör från den svenska adelsfamiljen Hjärne och som är skrivna mellan 1918 och 1921. Syftet är att genom mikrohistorisk analys förstå änkan Amalia Hjärne (1859–1944), hennes åsikter, värderingar och inflytande på sina två söners förlovningar. En del av artikeln analyserar en mesallians mellan den blivande justitiekanslern Karl-Gustaf Hjärne (1892–1977) och en bonddotter från Dalarna, Skräddar Anna Larsdotter (1892–1946). En annan del analyserar ett mer idealiskt eller typiskt förlovningsförhållande mellan en löjtnant, Bo Urban Hjärne (1889–1978), och en yngre, borgerlig bankirdotter i Halmstad, Karin Afzelius (1899–1987). I det senare fallet finns brevväxlingen mellan det förlovade paret bevarad och tolkad, medan endast Amalias brev återstår att undersöka i det förstnämnda fallet. Genom Amalias brev framgår det att hon värderade socialt och kulturellt kapital högre än ekonomiskt kapital när det gällde sonens val av fästmör, trots att familjen Hjärne var allvarligt skuldsatt. Detta bekräftar och fördjupar tidigare historisk och etnologisk forskning om 1800-talets svenska adel, som visat att uppförande, språk, utbildning och kultur blev viktigare än rikedom för att upprätthålla gruppens vikande sociala ställning.

Artikeln visar också hur Amalia visade handlingskraft och utövade inflytande inom sin familj, genom att hon beklagade och motsatte sig förlovningen med bonddottern. Samtidigt stödde hon förlovningen med bankirens dotter ekonomiskt och som nybliven mor och mentor till Karin.

Jämförelser görs delvis med svensk litteratur från tidigt 1900-tal. Även om Amalia, Urban och Karin delvis kontextualiseras som representanter för sina klasser, behandlas de också med empati som individer med sina distinkta personligheter och röster. Detta görs i mikrohistoriens, den existentiella historiens och hermeneutikens anda ‒ forskningstraditioner vars likheter och vetenskapliga möjligheter diskuteras i artikeln.

Downloads

Publicerad

2026-06-08

Nummer

Sektion

Artiklar