Dynastisk centralisering i 1560-talets Sverige

Av Alexander Isacsson, Örebro University

För lite över två decennier sedan konstaterade Wolfgang Weber att den som ger sig i kast med att skriva furstars och furstliga dynastiers historia knappast kan vänta sig några spontana applåder. Social- och kulturhistoriens betoning vid historia underifrån innebar att en dynasticentrerad historieskrivning framstod som förlegad och ovidkommande. Liesbeth Geevers introduktion av ny dynastisk historia, publicerad i ett tidigare nummer av Scandia, indikerar att pendeln, om inte svängt så åtminstone rört på sig. På senare tid har det uppstått ett starkt social- och kulturhistoriskt intresse för dynastier samt de interna och externa dynamiker som präglade dynastiska styren.

För en doktorand som nyligen påbörjat ett avhandlingsprojekt om svenska hertigar under det sena 1500- och tidiga 1600-talen öppnar den nya dynastiska historien upp för frågor som fått begränsad uppmärksamhet i tidigare forskning, vilken främst fokuserat vid yttre händelseförlopp och statsrättsliga idéer. Konflikterna mellan Gustav I:s söner är ju välkända och omskrivna händelser men det dynamisk-dynastiska perspektivet tillhandahåller begrepp som gör det möjligt att studera dessa maktkamper i ett nytt ljus. Att dessa händelser inte kan eller bör förpassas till dammiga bokhyllor blev kanske särskilt påtagligt i samband med de debatter som uppstod kring Erik XIV efter att TV4 under hösten 2020 sänt en uppmärksammad dokumentär om Karin Månsdotter.

I artikeln ”Dynastisk centralisering i 1560-talets Sverige: ’Reservens dilemma’ och hertigarnas resning 1568” närmar jag mig de välkända brödrakonflikterna mellan Erik XIV och hertigarna Johan och Karl utifrån begreppen dynastisk centralisering och reservens dilemma, det vill säga hur yngre bröder och söner som var kungliga reserver i tronföljden skulle förhålla sig till familjemedlemmen på tronen. I mötet med de tal, brev, trohetsförsäkringar och smädelseskrifter som formulerades under det konfliktfyllda 1560-talet synliggör dessa begrepp att det förutom statsintressen fanns dynastiska intressen och logiker. Vad dessa bestod i kan dock inte tas för givet. Olika intressen och logiker harmoniserade emellanåt, men kunde också ge upphov till dramatiska slitningar. Förutom i texter författade av de furstliga bröderna och personer i deras närmsta omgivning antyddes de dynastiska och politiska slitningarna i exempelvis Joen Petri Klints bok med järtecken. Ungefär en månad före Johan III:s kröning 1569 menade prästen att två händer som höll i ett blodigt ris, inte helt olikt en vase, framträdde på himlavalvet.

 

Ur N 28, Linköpings stiftsbibliotek, eller Joen Petri Klints Om the tekn och widunder, som föregingo thet lithurgiska owäsendet. Tillgänglig online via ALVIN.

 

Att studera tidigmodern politisk historia med ett uttalat dynastihistoriskt perspektiv, det vill säga att fokusera på hur dynastiska logiker tog sig uttryck samt hur de samexisterade och interagerade med andra logiker, menar jag kan bidra till en destabilisering av teleologier och på förhand intagna uppfattningar. Val, beslut och spänningar som från ett sentida tillbakablickande kan förefalla obegripliga görs mer begripliga. Perspektivet tydliggör att lojalitet och statsbildningsprocesser påverkades av hur människor placerade in sig i formbara dynastiska sammanhang. Vidare understryker det dynastiska perspektivet att den historiska utvecklingen inte var given utan mottaglig för dynastiska tillfälligheter. Förhoppningsvis är detta några av de poänger som framträder i min artikel om dynastisk centralisering i 1560-talets Sverige.

 

Referenser och vidare läsning

Liesbeth Geevers, “Scandia introducerar: Ny dynastisk historia”, Scandia 2019: 2, s. 87–97.

Harald Gustafsson, “Dynasty Formation: The Danish Oldenburgs 1536–1699”, i Historisk tidskrift 120: 2, Jens Fabricius Møller & Sebastian Olden-Jørgensen (red.), Köpenhamn 2020, s.    345–406.

Sofia Gustafsson, Järtecken: Joen Petri Klint och 1500-talets vidunderliga lutherdom, Lund 2018.

John Morrill, “Dynasties, Realms, Peoples and State Formation, 1500–1700”, i Monarchy Transformed: Princes and Their Elites in Early Modern Western Europe, Robert von Friedeburg & John Morrill (red.), Cambridge 2017, s. 17–43.

Jonathan Spangler, “Expected, then Passed Over: Second Sons in the French Monarchy of the Seventeenth Century”, i Unexpected Heirs in Early Modern Europe: Potential Kings and Queens, Valerie Schutte (red.), Cham 2017, s. 179–203.

Wolfgang E. J. Weber, ”Einleitung“ och “Dynastiesicherung und Staatsbildung: Die Entfaltung des frühmodernen Fürstenstaats“, i Der Fürst: Ideen und Wirklichkeiten in der europäischen Geschichte, Wolfgang E. J. Weber (red.), Köln 1998, s. 1–26 och 91–136.