Samverkan och lönekartläggning

- en rättsutveckling

Abstract

För att upptäcka, åtgärda och förhindra osakliga skillnader i löner och anställningsvillkor mellan kvinnor och män ska arbetsgivare i samverkan med facket, eller annan företrädare för de anställda, kartlägga löner och anställningsvillkor på arbetsplatsen samt utarbeta handlingsplan för konkreta åtgärder. Samverkan ses här som något naturligt och inblandade parter förutsätts företräda samma värderingar och intressen. Genom "självsanering" ska parterna skapa nya sakliga normer för lönesättning. Förändringar i  per den första januari 2001 väcker en rad intressanta frågeställningar. Löner och anställningsvillkor är i huvudsak en avtals- och förhandlingsfråga som hör hemma inom det så kallade självreglerande systemets ramar. Samtidigt förutsätter jämställdhetslagen att de lokala parterna i samverkan ska bedriva en självsanerande verksamhet som ska garantera sakliga normer för lönesättning. Samverkansbegreppets vaghet leder till oklarheter och problem i det praktiska arbetet, vilket knappast gynnar syftet med lagstiftningen.