Att lära sig se embryologiskt. Samlingsobjekt i forskning och pedagogik 1870–1920

Abstract

Föreställningar om graviditet och “fostret” har skiftat över tid och konserverade fosterkroppar har en lång historia. Under 1800-talets andra hälft visades preparat – konserverade kroppar – av missbildade foster upp av kringresande vaxkabinett. Detta ingick i en utställningskultur som strävade efter att erbjuda spektakulära upplevelser. Under samma tid etablerades embryologi som en vetenskaplig disciplin vid Uppsala universitet, framförallt genom formeringen av en embryologisk samling med konserverade embryon och foster av djur och människa, samt inrättandet av ett histologiskt laboratorium. Genom att framställa preparat, skisser och vaxmodeller av foster i olika utvecklingsstadier undersökte embryologerna fosterutvecklingen. Dessa praktiker producerade fostret som kunskapsobjekt i naturvetenskaplig mening, en abstraktion som materialiserades i laboratoriet och i samlingen. Runt sekelskiftet började den embryologiska forskningen expandera i Uppsala, samtidigt kom denna nya disciplin att bli en del av den framväxande offentliga vetenskapen. År 1899 höll August Hammar, professor i anatomi vid Uppsala universitet, en sommarkurs om kycklingens utveckling i ägget. Kursen ingick i ett större program för fortbildning och deltagarna var framförallt lärare och lärarinnor. De undervisades om fosterutvecklingen genom samma pedagogiska hjälpmedel som användes av embryologerna själva. Deltagarna fick lära sig att se embryologiskt, det vill säga konceptualisera processen från befruktning till födelse som en biologisk process. Några år senare introducerades embryologi som ett skolämne och kopplades ihop med utvecklingslära och hälsolära, som innefattade sexuell undervisning/hygien. Detta var dock inte utan friktion och embryologisk kunskap kom att omsättas för varierande ändamål av olika aktörer.