Scandia utblick: Att skriva globalhistoria
DOI:
https://doi.org/10.47868/scandia.v89i1.25211Nyckelord:
globahistoria, globalisering, gränsöverskridande, synkront, diakrontAbstract
De senaste decennierna har varit fulla av glada utrop från historiker som efterlyst gränsöverskridande historiska perspektiv och dragit upp teoretiska linjer för den mest gränsöverskridande av alla historier, den globala. Alla har insett utmaningarna i ett sådant arbete. Nu finns emellertid ett sådant verk i verkligheten, Natur & Kulturs globalhistoria, i två fullmatade, tematiskt orienterade volymer, författade av nästa trettio historiker, lingvister och samhällsvetare, med artikelförfattaren som redaktör. Artikeln är ett försök att förmedla några erfarenheter och tankefrukter från detta femåriga arbete. Med den tämligen lösa utgångspunkten att globalhistoria handlar om hur världen hängt samman genom tiderna, inte nödvändigtvis i en medveten globaliseringsprocess, hur visar man bäst ett sådant gränsöverskridande sammanhang? Vi historiker förlitar ju oss traditionellt på diakroniska perspektiv, men i en global historia framträder också de synkrona sammanhangen, i påverkansmönster, kulturmöten och lärprocesser, för att bara nämna några av modeorden. Och hur gör man med kronologin, när några fundamentala teman, som språk, demografi och religion, kräver mycket långa tidslinjer, medan andra, som turism, populärkultur och demokrati, kanske kan nöja sig med den moderna tidsåldern?