”Vi får klara oss själva”. Hotbild och självbild i den svenska försörjningsberedskapen 1962–2002

Abstract

Denna artikel fokuserar på vilka idéer och motiveringar som låg bakom Sveriges ekonomiska försvar (försörjningsberedskap) under den senare halvan av 1900-talet. Det ekonomiska försvaret utgjorde en viktig del av det tidigare totalförsvaret men har inte getts någon större uppmärksamhet inom historisk forskning. I denna artikel utforskas modernitetens betydelse för formuleringen av såväl hotbilder som nationella självbilder. Som visas i artikeln plågades det ekonomiska försvarets planerare av ett dilemma: Å ena sidan utgjorde omfamnandet av moderniteten en central del av Sveriges självbild som en framgångsrik och progressiv nation, men å den andra sidan skapade denna utveckling växande sårbarheter, bland annat genom den ökande specialiseringen inom näringslivet och de allt djupare utrikes handelsberoendena. Det moderna samhällets alltmer komplexa sårbarheter gjorde uppgiften att säkra Sveriges försörjningsförmåga i motsvarande grad alltmer komplex. Trots att det ekonomiska försvarets myndigheter uppmärksammade dessa problem och föreslog olika lösningar (som till exempel beredskapslagring) förblev de lojala till idén om att Sverige som nation måste bejaka framsteg och modernitet. Vissa lösningar som presenterades beskrevs rentav som en del av strävan mot modernitet i termer av svenska ingenjörsbedrifter eller näringslivets styrka och flexibilitet. I artikeln utforskas också motiveringarna bakom avvecklingen i slutet av 1990-talet av detta nationella system för försörjningsberedskap. I detta sammanhang visas hur självbilden av att vara en modern nation spelade en viktig roll även denna gång, i synnerhet när staten började beskriva krigshotet som ”omodernt”. När det gamla ekonomiska försvaret väl hade börjat associeras med något som gick emot självbilden av att vara modern gick avvecklingen snabbt: Det tidigare omfattande nationella försörjningsberedskapssystemet var i princip helt borta till år 2002.