Religiöst deltagande bland lokalsamhällena i östra Finland under 1600-talet

Abstract

Under de senaste åren har ett levd-religion perspektiv uppmärksammat lekmännens vardagliga religiösa praktik. I det tidigmoderna Europa kunde man närma sig det heliga på olika sätt och religiösa praktiker var nära sammanflätade med det sociala livet. I lokalsamhällen blandades religiösa idéer och praktiker som lärdes ut av kyrkan på olika sätt med drag från lokala religiösa traditioner. I den här artikeln undersöks de olika sätt för religiöst deltagande som fanns tillgängliga för landsbygdsbefolkningen i det sena 1600-talets östra Finland, en del av det svenska kungadömet under den tidigmoderna eran. Genom att tillämpa begreppet och tillvägagångssättet för levd religion analyserar artikeln hur östfinska bönder anpassade sina religiösa praktiker till sina individuella omständigheter. Artikeln undersöker också olika typer av interaktioner och influenser som påverkade lekmännens religiösa val, och bygger på bevarade domstols- och visitationsprotokoll från provinsen Savolax, ett landsbygdsområde där avstånden mellan hushållen ofta var stora och många människor var tvungna att resa långt för att nå den närmaste kyrkan. Det betonas att även om fysiska avstånd och andra faktorer som till exempel svaghet kunde begränsa ens möjligheter att delta i religiösa aktiviteter i församlingskyrkan, hade lekmännen olika typer av praktiker att välja mellan och de skapade till och med sätt att delta i religiösa aktiviteter för sig själva. De religiösa praktikerna kunde vara att delta i hushållsfester på heliga dagar eller att föra offer till en andaktsplats nära hushållet eller i skogen. Det argumenteras att även om det fanns många traditionella aspekter inom religionen som fördes vidare till efterföljande generationer, antog och anpassade människor också nya idéer i sin religiösa vardag.