Sexualpolitikens folkliga dimension

Peter Bauer, Linnéuniversitetet

Frågan om hur, när och i vilka konstellationer sexualitet utövas har genom historien väckt starkt engagemang. Under 1900-talets början existerade exempelvis sedlighetsdebatten, där å ena sidan könssjukdomar, ofrivilliga graviditeter och arbetarklassens fattigdom till följd av dess många barn sågs som ett hot mot den svenska rasen, medan preventivmedel å andra sidan riskerade att minska dess antal. Under 1920- och 1930-talen förändrades dock debatten genom att sexualitet, såväl i Sverige som internationellt, i allt högre grad blev föremål för medicinsk intervention. Genom denna intervention kom andra argument än de sedlighetsbaserade att spela en stor roll för hur exempelvis preventivmedel, vars marknadsföring varit kriminaliserad sedan 1910, förstods.

Det tidiga 1900-talets omvandlingar i synen på sexualitet har sedan ett par år tillbaka utgjort huvudfokus i min forskning. Kortfattat kretsar denna forskning dels kring vilka argument som fördes fram av tidiga sexualupplysare, såsom Henrik ”Hinke” Bergegren, och det tidiga Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU). I artikeln som publiceras i Scandias vinternummer 2025 har detta intresseområde avgränsats till en frågeställning om hur RFSU organiserade sig lokalt i Skåne samt vilka utmaningar och möjligheter som den lokala mobiliseringen mötte.

RFSU affisch med reklam för en föreläsningsserie om "sexualfrågan"

Denna lokala organisering förstås av vissa som avgörande för att RFSU:s grundare, Elise Ottosen Jensen, skulle ges möjlighet att hålla sina upplysningsmöten och väcka opinion för en förändrad syn på preventivmedel. De lokala klubbarna, som existerade över hela landet, har dock sällan betraktats som självständiga agenter. Denna tendens bryter min studie genom att lägga fokus på ett lokalt RFSU-distrikt. Undersökningen visar att Skåne-klubben bedrev ett intensivt upplysningsarbete på egen hand genom att exempelvis anordna större utställningar om mänsklig sexualitet. Därutöver organiserade Skåne-avdelningen även kringresande filmvisningar som nådde utanför städerna samt föreläsningsveckor i Malmö som drog omfattande publik.

I studien illustreras även hur det fanns starkt engagerade aktörer på det lokala planet, som bland annat bedrev så kallade sjukvårdsaffärer – dåtidens primära plats för preventivmedelsförsäljning. Trots den relativt höga graden av aktivitet mötte förbundet dock specifika utmaningar i Skåne. Till skillnad från på det nationella planet var det här inte fråga om en svag ekonomi, utan snarare om stora svårigheter att få personer att engagera sig i frågan. I de större städerna kollektivanslöts exempelvis flera fackföreningar, men deras medlemmar engagerade sig inte i någon större utsträckning, trots att flertalet personer visat intresse. RFSU själva tolkade detta som ett resultat av att fackföreningsrörelsen utgjorde en konkurrent om engagemanget. Vidare hade förbundet även svårigheter med att upprätthålla kontinuitet i sin verksamhet på flera platser.

RFSU informationsbroschyr

I RFSU:s kongresshandlingar från 1930-talet beskrivs Skåne som ett synnerligen svårbearbetat distrikt eftersom det, i likhet med Norrland, låg långt från organisationens högkvarter i Stockholm. Min studie visar däremot att organisationen, trots utmaningen med att vara isolerad och svårigheten att bibehålla medlemmarnas engagemang, uppnådde en relativt hög grad av aktivitet. Därigenom breddas även förståelsen för hur RFSU framgångsrikt kunde väcka opinion i en fråga som både engagerade och delade Sveriges befolkning.