Videografen på Röda Kvarn

2025-06-25

av Dennis Magnusson, 

Videografen på Röda Kvarn i Stockholm, som slog upp sina dörrar våren 1974, är ett bortglömt kapitel i svensk filmhistoria. Tack vare de nya videokassetterna skulle svenskarna för första gången få välja vilken film de ville se och när. Svensk Filmindustri stod som initiativtagare, och det var också filmer ur bolagets sortiment som erbjöds besökarna. I det senaste numret av Scandia undersöker jag detta fenomen i artikeln ”Bunuel i Krylbo”. Artikeln har sitt ursprung i den masteruppsats jag författade våren 2023. Av en händelse sprang jag på denna och andra intressanta till videon kopplade företeelser genom att gå igenom videokassetternas omnämnanden i tidningarna från 1960-talet och framåt.

mceclip1-ab58b4ac160eff71c6e0957ec02a7a6f.jpg

Reklam för Videografen. Expressen 26/4 1974.

1974 hade videokassetter ännu inte börjat förknippas med långfilmer, vare sig i Sverige eller utomlands. Debatten om videovåld hade alltså ännu inte sett dagens ljus, utan låg ett halvt decennium i framtiden. Faktum är att kassetterna vid det här laget framför allt förknippades med televisionen eller instruktionsfilmer. Mycket talar för att Svensk Filmindustri försök med videografer bidrog till att kassetterna kom att förknippas med långfilmer tidigare i Sverige än i många andra länder, exempelvis USA.

Videografen på Röda Kvarn i Stockholm förefaller ha varit den första i världen av sitt slag. Varför det var just i Sverige och vid denna tid som videografen uppstod är något som jag undersöker och försöker förklara i min artikel. Jag menar att svaret på denna fråga även säger något väsentligt om det svenska medielandskapet vid denna tid.

mceclip0-26bb0f98c6d8f839c7e8343e9ce30b42.jpg

Svensk Filmindustris Kenne Fant och representant för Sony i modul 13, utrustad med videoprojektor och dukbild. Tekniskt Meddelande, 1974:2, s. 6.

En viktig orsak var uppläggningen inom den svenska filmbranschen. I de flesta jämförbara länder ägdes biograferna i regel av biografbolag, snarare än filmbolag. Svensk Filmindustri (SF) agerade, till skillnad från sina utländska motsvarigheter, både filmproducent och biografägare. Ytterligare en viktig orsak till att SF valde att inrätta en videograf i Stockholm var de med jämna mellanrum förekommande slitningarna mellan den svenska filmbranschen och Sveriges Radio (SR). Filmbolagen tyckte att det ännu under 1970-talet förhållandevis unga tv-mediet stal besökare och intäkter från biograferna. Påståendet var inte särskilt svårt att backa upp eftersom biobesöken hade minskat kraftigt sedan televisionens införande, och att se film på tv var under delar av 1970-talet till och med landets vanligaste kulturaktivitet. Konflikten eskalerade i att den svenska filmbranschen annonserade gemensam bojkott av SR, och detta med flera franska och amerikanska bolag i ryggen. Försäljningen av filmer till SR skulle upphöra. Nils Petter Sundgren som var filmchef på TV2 beskrev tilltaget som en ”konspiration mot det allmännyttiga Sveriges Radios ekonomi” och ”ett led i en aktion för att nödvändiggöra kommersiell TV”. Det fanns alltså ett antal förutsättningar inom den svenska teve-, biograf- och filmvärlden som gjorde att det fanns en jordmån för videografexperimentet i Sverige vid 1970-talets mitt.

Videografen blev emellertid inte den succé SF hade hoppats på. Tanken att videograferna skulle breda ut sig i landet – och göra det möjligt att bland annat se Bunuelfilmer på videograf i Krylbo – blev aldrig verklighet. Redan året efter att den hade öppnat stängde videografen på Röda Kvarn som bolagets första och sista i sitt slag. Några stora ringar på vattnet lämnade videografen inte. Däremot menar jag att den belyser en hitintills outforskad del av svensk filmhistoria. Varken videografen eller den svenska filmbranschens bojkott av SR har berörts i tidigare forskning. Dessutom medför min artikel om videografen ett slags kronologisk förskjutning eftersom den befintliga forskningen huvudsakligen intresserat sig för videovåldsdebatten och de så kallade ”formatkrigen”, vilka båda är senare fenomen än den videograf som slog upp portarna på Röda Kvarn i Stockholm den 29 april 1974. Detta pekar i sin tur på att det finns mer att upptäcka i videons historia.