Sannings- och försoningskommissioner
av Klas-Göran Karlsson, professor emeritus i historia, Lunds universitet
Sannings- och försoningskommissioner har en halvsekellång historia. Länge handlade det om att skipa ”övergångsrättvisa” i länder där grova brott förövats och nya vindar med krav på erkännande, ansvarsutkrävande och kompensation för lidande börjat blåsa. I vår tid har dock kommissioner börjat arbeta också i de nordiska välfärdsstaterna, inte i övergångssituationer, utan i ett läge där staters historiska behandling av etniska minoriteter har blivit brännande politiska och kulturella frågor. Det är inga lätta och konfliktfria frågor som avhandlas: Har minoriteterna kommit mer i kläm än andra under 1800- och 1900-talets moderniserings- och statsbyggnadsprocesser? Har staternas syfte varit destruktivt, att bryta ned andra identiteter och kulturer än de nationella majoriteternas, eller progressivt, att skydda utsatta grupper från fattigdom och misär? Är det rimligt att vi idag tar ansvar för kränkningar och övergrepp mot minoriteter som tidigare generationer gjort sig skyldiga till? Erfarenheter från några års ledamotskap i den svenska sannings- och försoningskommissionen för tornedalingar, kväner och lantalaiset, som verkade mellan 2020 och 2023, är utgångspunkt för en artikel, i vilket frågan om hur den ”stora”, vetenskapliga historieskrivningen om relationen mellan stat och minoritet skiljer sig från majoritetsbefolkningens ”små” historier får särskild uppmärksamhet.
Foto: 
