Ett tidigt försök att styra landsbygden genom föreningsorganisationer

Av Magnus Bohman (Umeå universitet)

Det ena ledde till det andra sägs det ofta, och visst kan det vara så även i forskningssammanhang. När jag för några år sedan studerade naturresurshantering i ett spänningsfält mellan kollektiva och privata äganderätter under en period av snabb samhällsomvandling – genom en fallstudie av bristfällig skogshushållning i Skåne under 1800-talet – stiftade jag bekantskap med en ny typ av aktör. Det visade sig vara en föreningsorganisation i gränslandet mellan offentligt och privat som fortfarande är verksam idag, nämligen hushållningssällskapen.

Mina efterforskningar avslöjade att staten för att motverka, vad den menade var, en skenande skogsbrist i Malmöhus län hade gett hushållningssällskapet där i uppgift verkställa en planteringsförordning. Förordningen syftade till att förmå bönderna, i synnerhet på den trädlösa slättbygden, att plantera ett visst antal träd beroende av hushållets storlek, under hot om böter för uteblivna insatser. Liknande förordningar hade utfärdats förut men genererat blygsamma eller inga resultat alls. Förordningarnas rationalitet kan naturligtvis ifrågasättas, såsom nyttan av att plantera träd på landets bördigaste åkermarker, men å andra sidan var det tidiga 1800-talet en brytningstid då starka förändringskrafter som till exempel privatisering av allmänningar, marknadsutveckling, befolkningstillväxt och nyodling gick hårt åt de skånska skogarna, innan nya former av skogsbruk utvecklades från andra halvan av seklet.

Bild 1: Medlemsförteckningar/matriklar (Västerbottens läns hushållningssällskap) möjliggör att rekonstruera vilka individer och socialgrupper som engagerade sig i hushållningssällskapen. I kombination med andra källor går det att studera hur de utövade inflytande genom föreningsorganisationen.

Bild 2: Ytterligare ett exampel på medlemsförteckningar/matriklar (Malmöhus läns hushållningssällskap)

Mina efterforskningar visade att hushållningssällskapets insatser var framgångsrika jämfört med tidigare försök. Jag förklarade detta med att sällskapet inte bara agerade som statens förlängda arm, utan även erbjöd en arena för de som påverkades av förordningen att debattera dess för- och nackdelar samt möjligheter att påverka utformning och verkställande. Sällskapet erbjöd även stöd i form av frö och plantor, vilket i förlängningen bidrog till att utveckla skogshushållningen. Företeelsen i ett större perspektiv fångade mitt intresse, det vill säga att det tidiga 1800-talets svenska stat var villig att överlåta utformning och verkställande av dess politik på föreningsorganisationer och att det i praktiken kunde generera goda resultat. Vad betyder det för vår förståelse av Sveriges politiska ekonomi och hur landet utvecklades i demokratisk riktning? Medan litteraturen säger mycket om framväxten av mer moderna och beständiga former för statsförvaltning och demokratiska institutioner från senare delen av 1800-talet, så är den förhållandevis ”tyst” vad gäller de företeelser som jag hade snubblat över. Hur hängde de tidiga försöken att bredda politiskt inflytande och decentralisera makt genom att styra mer interaktiv genom föreningsorganisationer ihop med den senare utvecklingen? Vilka socialgrupper utövade sin makt och hur fungerade det i praktiken? 

Sådana frågeställningar inspirerade ett forskningsprojekt inom vilket min artikel som nu publicerats i Scandia – ”Medlemsorganisation mellan majestät och medborgare?” – tillkommit. Artikeln fokuserar särskilt medlemssammansättningen inom hushållningssällskapen och studerar den i relation till karaktären av den styrning som utövades, under första halvan av 1800-talet. Resultaten visar att medlemsammansättningen varierade, geografiskt och över tid. Gamla eliters representation, såsom adelns och prästerskapets, minskade till förmån för en framväxande tjänstemannaklass och välbeställda bönders, som representerade en ny samhällsordnings eliter. Artikeln argumenterar också för att sällskapens vitalitet under perioden, i termer av förmåga att attrahera medlemmar och spela en aktiv roll i samhällsutvecklingen, var avhängig att de tilldelades styrningsfunktioner som engagerade medlemmarna.

Sammanfattningsvis uppmärksammar artikeln en i stora delar förbisedd företeelse, nämligen att statlig styrning genom föreningsorganisationer bidrog till att fylla ett tomrum under en period då moderna former av statsförvaltning och demokrati saknades eller var i vardande.

Bild 3: Hushållningssällskapen var och är en välförgrenad rikstäckande organisation med många organisatoriska nivåer, från lokalföreningar till central riksnivå. Bilden visar stadgar för en förening som syftade till att samordna de regionala länsvisa sällskapen för de tidigare två skånska länen.