Ungdomskriminaliteten och dess orsaker

av Thom Axelsson, Malmö universitet

Det förefaller vara något av ett tidlöst problem hur samhället ska hantera de individer som inte riktigt uppför sig som förväntat. Mot slutet av 1800-talet rörde denna oro främst de individer som betraktades som asociala och/eller lågt begåvade, eftersom dessa sågs som källor till en rad olika sociala problem i samhället. Ett område som diskuterades flitigt var ungdomsbrottsligheten. Några debattörer hävdade till och med att kriminaliteten ökade så kraftigt att hela samhällsordningen befarades var hotad. Mot den bakgrunden sågs skolans fostrande arbete som allt viktigare.

 

Hårklippning, Ateljé Stjernström - Digitala stadsmuseet, Skrubba skyddshem

 

När Alfhild Tamm 1913 anställdes som skolläkare vid Stockholms folkskolor hade hon redan genomfört flera undersökningar som rörde elevernas psykiska och psykiska hälsa. Hon utförde också intelligensmätningar, vars syfte var att avgöra vilka barn som borde avskiljas från folkskolans normalklasser till hjälpklasser. Tamms definition av intelligens är intressant i sammanhanget, intelligens sågs som ”den allmänna förmågan hos en individ att medvetet anpassa sitt tänkande efter nya krav, en allmän andlig anpassningsförmåga efter livets nya uppgifter och betingelser.” Med detta följde för Tamm att elevens karaktär var central, för det var en sak att förstå vad som var klokt och riktigt, en helt annan att foga sig efter denna insikt. Det satte samtidigt fingret på de så kallade psykopaterna, särskilt de som inte visade någon tydlig intelligensdefekt. Tamm ansåg att flera av psykopaterna med lindrigare psykopati, skulle placeras i svagklasser, det vill säga klasser som i begåvningshänseende befann sig mellan folkskolans normalklasser och hjälpklasser.

En återkommande diskussion var också om avvikande beteende i första hand orsakades av arv eller miljö. Tamm menade att det var vanligt med psykisk efterblivenhet i samband med fattigdom och socialt elände. De hem som hon hade undersökt visade sig många gånger vara synnerligen torftiga. Visst – nedärvda anlag kunde ha stor betydelse, enligt Tamm, men inte alls i den utsträckning som man tidigare hade trott. En proaktiv lösning som Tamm föreslog var därför att tidigt avlägsna barn ur så kallade brottslingsfamiljer och flytta dem till goda hem. Då fanns det, menade hon, stora möjligheter att de utvecklades till hederliga människor.

En liknande linje drev David Lund, föreståndare på uppfostringsanstalten Hall, i en artikel från 1915 ”Om ungdomskriminalitetens orsaker”. Lund pekade ut flera olika faktorer i ungdomars uppväxt som kunde ha betydelse för ungdomskriminalitetens ökning. Många faktorer hittade han i det moderna samhällslivet, inte sällan var hemmens ekonomiska situation och moraliska karaktär bristfällig. Det var enligt Lund tre gånger vanligare att de vanartade barnen var födda utom äktenskapet. Även om han ansåg att det var svårt att dra en skarp gräns mellan brottsligheternas inre och yttre orsaker, fanns det så kallade förbrytarfamiljer där en omfattande brottslighet pågick. I samband med barn ur dessa brottsliga släkter hävdade Lund att uppfostrans makt kunde vara mycket stor, till och med större än det eventuella anlagets makt.

Miljön ansågs alltså spela stor roll för de vanartade och svåruppfostrade barnen, en annan sak var det däremot med de som ansågs ha en bristande begåvning. En svag begåvning kunde enligt Lund förmenande inte förklaras med otillräcklig uppfostran, utan den måste förklaras med ärftlighet. I den första svenska avhandlingen om intelligensmätningar från 1914, uttrycktes det än mer krasst. Författaren till avhandlingen, G. A. Jaederholm, hävdade att hjälpklassbarnen, de debila, var närmast oemottagliga för all slags miljöpåverkan. Detta alldeles oavsett om denna miljö bestod av skola eller hem. Enligt Jaederholm hade många kliniska undersökningar av imbecilla, visat att miljön påverkade mindre ju mer efterbliven individen var. Det var en hållning som inte var helt ovanlig under 1900-taltes inledande decennier.

 

Referenser
Axelsson, Thom, Rätt elev i rätt klass: Skola, begåvning och styrning 1910-1950, Linköping 2007.

Norburg, Ulrika, Fängelse, skola, uppfostringsanstalt eller skyddshem: Åkerbrukskolonin Hall för pojkar år 1876–1940, Linköping 2015.

Qvarsell, Roger, ”Ungdomars brottslighet och samhällets vård”, i Bengt-Åke Armelius m fl (red.) Vård av ungdomar med sociala problem, Stockholm: Gumesson 1996.

Sandin, Bengt & Sundkvist, Maria, ””Grå är all teori, grönt är endast livets friska träd” -- David Lund, Hallpojkarna och vetenskapen”, i Bengt Erik Eriksson & Roger Qvarsells (red.) Samhällets Linneaner: Kartläggning och förståelse i samhällsvetenskapernas historia. Stockholm: Carlsson 2000.