Kvalificerade för Kvallan och Sotröjningen?

Om resandefamiljen Nords suppliker för bosättningsrätt i Huddunge socken under 1800-talets första hälft

Abstract

Denna uppsats undersöker resandefamiljen – som i romanifolket de resande – Nords bosättningar i Kvallan och Sotröjningen inom Huddunge socken under tidigt 1800-tal. Fokus ligger på familjens kamp för att få bygga och bo på den mark de förvärvat – samt det motstånd detta mötte från sockenmännen i sockenstugan.

Studien bygger på tre inflyttningsärenden från åren 1809, 1825 och 1838, där familjen Nord, genom att låta författa supplikskrifter till landshövdingen i Västerås, argumenterade för sin rätt att bygga och bo i Kvallan och Sotröjningen. Sockenstämman motsatte sig däremot dessa bosättningar genom dels hänvisningar till att familjen Nord dels riskerade falla fattigvården till last – samt dels, inte minst, genom misstänkliggörande av familjens kringresande livsstil och grupptillhörighet.

Utifrån Nordarnas suppliker, sockenmännens sockenstämmoprotokoll och landshövdingens domar från Västerås slott framträder en berättelse om aktörskap, konflikter och maktrelationer. Studien visar hur Nordarna genom supplikskrifterna själva stod upp för sin rätt – främst utifrån argument om medborgerliga och juridiska rättigheter. Landshövdingens beslut, som ibland gick familjens väg, ibland inte, reflekterar samtidigt samtidens osäkerhet kring individens och de resandes respektive socknarnas rättigheter gällande bosättning och inflyttning.

Studien lämnar således ett bidrag dels till historieskrivningen om dåtidens inflyttningsrestriktioner och maktrelationer mellan individ, lokalsamhälle och statsmakt, dels till historieskrivningen om resandefolket i Sverige, med fokus på deras aktörskap och egna röster – om än förmedlade via suppliker.