Förhandlings- och strejkrätt inom den offentliga sektorn - en historisk återblick

Abstract

Före år 1966 hade offentliganställda med ämbetsansvar vare sig förhandlings- eller strejkrätt. Statliga och kommunala tjänstemän med myndighetsutövande uppgifter hade således en särställning på arbetsmarknaden. Deras skyldighet att i tjänsten visa lojalitet mot statsmakterna ansågs inte tillåta att de strejkade. 1966 infördes emellertid rätten att strejka också för dessa grupper som påtryckningsmedel för lönekrav, om än med vissa inskränkningar. Sven-Hugo Ryman - känd arbetsrättsjurist och medlare - ingick i den grupp som utformade reformen. Han ger här utifrån egna erfarenheter sin syn på de konstitutionella och arbetsmarknadspolitiska problem som följt på de offentliganställdas ökade rättigheter. Utgångspunkten tar han i den storkonflikt mellan arbetsgivarna och de offentliganställda som ägde rum 1986, då han var ordförande i medlingskommissionen. Framställningen avslutas med en diskussion om betydelsen av 1992 års ramanslagsreform för löneutvecklingen inom den offentliga sektorn.