Semester - fortfarande en arbetarskyddsfråga? En empirisk studie av semester och återhämtning

Abstract

Den första egentliga lagen om semester kom 1938 och garanterade en dags semester för varje månad som man arbetat minst 16 arbetsdagar. Lagstiftningen bars i första hand upp av arbetarskyddstanken. Arbetstagarna skulle skyddas mot förslitning och olycksfall och garanteras tillräcklig tid för vila och rekreation. Skyddstanken har därefter tonats ned som motiv för förlängningar till förmån för standardhöjning och rättvisa mellan grupper. Hur ser det då ut med återhämtning och rekreation efter en semesterledighet år 2000? Hur vanligt är det att människor tar ut semester i stället för sjukskrivning? Hur många känner sig utvilade efter ledigheten och vilka samband finns mellan arbets- och privat situation och att vara utvilad? Detta är huvudfrågorna i studien som genomförts på ett representativt urval ur den svenska arbetande befolkningen.