Sekelskiftets folkhem

Om ordets skandinaviska sammanhang och faktiska betydelse i svensk politik

Abstract

Folkhemmet är i allra högsta grad ett modernt nyckelord, i dag populärare än någonsin och använt på alla möjliga sätt, ofta nostalgiskt och retrotopiskt. Denna studie kartlägger och analyserar de olika användningarna omkring sekelskiftet 1900. Den visar initialt hur tidigare forskning har förbisett ordets polysemiska karaktär: folkhemmet användes på två distinkt skilda sätt. Dels som ett namn på en samlings- och läsesal och den användningen importerades från Tyskland (Volksheim), dels som en metafor för fäderneslandet/hemlandet. Det senare bruket kom från Norge och Danmark där folkehjem hade en längre historia och väsentligt större spridning än i Sverige. Det är detta spröda metaforiska bruk som studeras här.

Genom systematiska genomgångar av digitiserade källor kan studien visa hur litet ordet betydde och detta i en tid då svenskhet, hembygdsvurm och nationalromantik stod som högst i kurs. Resultatet är alltså negativt: den sällsynta metaforen väckte aldrig kontrovers. ”Folkhemmet” var helt enkelt inte ett nyckelord i svensk politik och de som hävdar motsatsen gör det anakronistiska misstaget att tillskriva äldre författare och politiker nyare konnotationer, förknippade med den senare så dominerande svenska socialdemokratin. Det resulterar i en felaktig tolkning: metaforen ”folkhemmet” var aldrig ett nyckelord för svenska konservativa.