Reduktionen som erfarenhet

Kris och hoppfullhet i 1680-talets aristokratiska hushåll

Abstract

Mycket forskarmöda har ägnats åt den stora reduktionen i början av 1680-talet, då den svenska adelns förläningar drogs in till kronan och maktbalansen skiftade till den enväldige kungens fördel. Denna forskning har framför allt behandlat den politiska och ekonomiska utvecklingen, ofta ur ett elitperspektiv. Andra gruppers agerande och levda verklighet har sällan blivit belysta, vilket inte minst gäller tjänstefolket i de illa tilltygade aristokratiska hushållen. Syftet med den här studien är att undersöka hur en person anställd av aristokratin, närmare bestämt Magnus Gabriel De la Gardies sekreterare och arkivarie Jonas Lorin, erfor reduktionen och hur hans förväntningar på framtiden formades av kulturella föreställningar och litterära former som var i omlopp i samtiden. En sådan analys är möjlig tack vare Lorins många och välbevarade brev till greven från dessa oroliga år. Teoretiskt utgår studien från erfarenhetsbegreppet, som här förstås som en vardaglig, mellanmänsklig och meningsskapande process. Med målet att utforska hur Lorins personliga drivkrafter formades i hans specifika situation analyseras de idéer och genrer som möjliggjorde respektive begränsade hans erfarenheter som delar av en retorisk repertoar.

Artikeln framhåller tre sätt på vilka Jonas Lorins förväntningar formades genom repertoaren. För det första tolkades tidens olyckor och det myckna lidandet i ljuset av en ond värld på väg mot sitt slut, i linje med utbredda eskatologiska föreställningar. Samtidigt grodde ett hopp om att frälsningen snart skulle göra slut på de världsliga umbärandena, och jämnmod, ståndaktighet och förtröstan på Herren idealiserades med hjälp av bibliska förebilder. För det andra erfors reduktionen som en kris i den sociala ordningen. Girighet, intriger och falskhet bredde ut sig, inte minst i Stockholm – i kontrast till grevens lantliga vistelseort. Lorin kunde dock se tecken på gudomlig hämnd, vilket i kombination med hans egen fasta lojalitet och hans stadiga förtröstan Gud och kungen som källor till nåd låg till grund för förväntningar på en återställd ömsesidighet i den sociala världen. För det tredje sörjde Lorin att den berömvärda De la Gardieska familjen inte längre visades tillbörlig respekt sedan reduktionen brutit kopplingen mellan meriter och hög status. Likväl materialiserades hans tro på återupprättelse och postum berömmelse i en konkret miljö: det grevliga släktarkivet. Lorins ihärdiga arkivarbete var ett försök att mildra reduktionens skadeverkningar.