Om ”Folkhemmets prosekulära aktörer”

av Rebecka Dahlkvist, Göteborgs universitet

I internationell forskning karaktäriseras det svenska samhället som ett av världens mest icke-traditionella och sekulära. Färsk statistik visar hur trenden som präglat andra halvan av 1900-talet fortsätter: allt fler väljer bort kyrklig begravning till förmån för alternativa ritualer eller inga ritualer alls. Artikeln i det senaste numret av tidskriften Scandia (2019:2) är tillkommen i ett möte mellan en student och en professor i egenskap av handledare. Professorns ingångspunkt var vetenskaplig: varför finns inga prosekulära organisationer med i historien om den det svenska samhällets moderna historia, och i synnerhet statskyrkans samhälleliga marginalisering? Studentens ingångspunkt var kulturkritisk och existentiell: vilka former står till buds för den senmoderna människan att gestalta sitt liv genom, och kan de historiseras? 

Artikeln handlar om Förbundet för religionsfrihet som var aktivt i Sverige på 50- och 60-talen och deras arbete med att skapa och sprida icke-religiösa begravningsritualer i form av så kallad borgerlig begravning. Det framstegstroende förbundet menade att statskyrkan hade kulturellt monopol, och att socialdemokratin – perioden var dess stora framgångtid – säkrade det materiella framsteget men misslyckades vad gällde samhällets andliga aspekter. Förbundet tog själva på sig att bidra till det de uppfattade skulle vara det moderna, sekulära samhällets kultur. Statskyrkan var inte bara en kvarleva från en fördemokratisk och ovetenskaplig tid, den var också omodernt borgerlig. Till skillnad från dess stelnade och hierarkiska former med förkonstlade borgerliga kulturinslag (tänk pappa Oscars begravning i Fanny och Alexander) kunde en borgerlig begravning utformas i enlighet med individens egen personlighet och gestaltas som ett möte mellan likar. Folkhemmets ideal om jämlikhet skulle gälla inte bara livet utan också döden. I förlängningen skulle en autentisk människa och kultur frigöras från traditionens och konvenansens bojor. Staten och kommunerna skulle tillhandahålla de praktiska betingelserna för borgerlig begravning, Folkhemmet skulle bädda in medborgaren från vaggan till – bokstavligen – graven.

I artikeln pekar vi på att Förbundet för religionsfrihet var en tidig aktör i tillkomsten av det individualistiskt präglade ritualparadigmet av idag. Det är nu fritt fram för individens kreativitet, såväl som för marknadskrafter och rituella entreprenörer. Kunden kan, som det uttryckts, köpa sin livscykel på ritualernas marknad. Varför inte göra sin sambo till en diamant eller ett fyrverkeri? Också mindre spektakulära variationer, som de nya enkla akterna i samling runt en urna vid valfritt datum efter dödsfallet, har väckt tveksamhet inom Svenska kyrkan där frågan väckts om det handlar om en vilja hos den senmoderna människan att försöka tämja det i grunden okontrollerbara hos döden och sorgen, och undvika obekväma rituella avbrott i en fulltecknad almanacka. Processerna som ledde hit är komplexa och mångfacetterade; om artikeln i någon mån historiskt belyser den nutida situationen är ett av dess högre syften uppnådda.

 

Källor
Karin Salomonsson & Lynn Åkesson, ”På ritualernas marknad köper kunden sin livscykel”, Axess, 1:6 (2002), s. 32.

Mattias Lönnebo, ”Ta reda på varför allt färre väljer bort kyrklig begravning”, Kyrkans tidning, publ. datum ej angivet, https://www.kyrkanstidning.se/ledare/ta-reda-pa-varfor-allt-farre-valjer-kyrklig-begravning [hämtad 20/11-2019]

Kulturnyheterna, SVT 1, 31/10-2019.