I begynnelsen, före ordet

metatematik i ”blommorna sover i fönstret”

Abstract

Utdrag från textens inledning:

"Med denna dikt, den allra första ur sent på jorden (1932), inleder Gunnar Ekelöf officiellt sitt författarskap. Och visst är det helt i sin ordning att det som ska bli så genomgripande för svensk nittonhundratalslyrik tar sin utgångspunkt i något så skenbart enkelt och litet. En svensk vardagstableau, om vi så vill. Förutom barnen och katten närmar sig scenen ett stilleben. Ett antal ting beskrivs: blommor, ett fönster, en lampa, en kaffepanna, en klocka. Och faktiskt – barnen, kaffepannan, bordet, alla fogas in i liknande satser, som besjälar tingen, förtingligar de levande och suddar ut gränserna mellan dem. Så bidrar den språkliga formen till att göra hela scenen stillebenlik – men underligt och närapå kusligt besjälad. Jag skulle vilja kalla scenen unheimlich: den är på samma gång en gestaltning av närvaro och frånvaro som fömedlar och väcker obehagliga känslor av overklighet. Just tingens hemliga liv ska för övrigt visa sig vara en viktig linje i Ekelöfs författarskap. Det är nästan alldeles tyst. Allt som hörs är snarket från kaffepannan, spinnandet från katten – tills slutligen tystnaden bryts av tåget och klockan som slår. [...]"

(Länk till dikten blommorna sover i fönstret.)