Gruppstorlekens betydelse i undervisningen – med fokus på stora grupper

Abstract

Med stora grupper eller stora kurser avser vi kurser som är gemensamma för en hel linje,
eller en inriktning med många deltagare (>100). Dessa kurser är oftast av allmän och
inledande karaktär. Då kurserna dessutom ges inom ramen för bredare utbildningar så
kommer de deltagande studenterna naturligtvis att ha mycket varierade förväntningar på
kursen och detta betyder i sin tur att deras motivation kommer att variera mycket. Detta
är en tämligen vanlig situation. Bland annat refererar Gibbs €& Jenkins€ (1992) till den
högre utbildningen i England där det just är de första introducerande kurserna som också
har de största studentantalen. Dessa stora studentantal plus det faktum att dessa
studenter oftast är ovana vid universitetet och till högre utbildning överhuvudtaget gör
att kurserna kan bli tämligen förvirrande för studenterna. Gibbs och Jenkins menar
dessutom att det inte finns resurser i den högre utbildningen till att ge studenterna hjälp i
samma utsträckning som på gymnasiet.
Denna rapport grundar sig i stora delar på en intervjuundersökning som vi gjort bland
kursansvariga och förläsare i samband med stora kurser. Sammanlagt har 10 personer
med erfarenhet från diverse allmänna kurser på LTH men också från andra
grundutbildningar intervjuats. Vi gör inga anspråk på att dessa 10 intervjuer är
representativa eller tillräckligt många för att ge en klar bild av stora kurser och hur de
fungerar. Däremot hoppas vi att rapporten kan ge läsaren lite stöd då det gäller
undervisning av större kurser. Bland annat vill vi lyfta fram föreläsningen – som ofta har
kommit att betraktas som en nödlösning – som ett föredöme då man vill ha
envägskommunikation men att man bör välja andra och mindre grupperingar för andra
läromoment.