Studenten som lärare

Abstract

Den här studien syftar till att utifrån ett pedagogiskt perspektiv undersöka fördelar och
nackdelar med att låta studenter agera lärare, s.k. deltagarundervisning (eng. peer teaching), i
kurser inom undervisning på högskolenivå. Idén med deltagarundervisning är på intet sätt ny
utan något som frekvent förekommer i den pedagogiska litteraturen, framförallt som ett medel
för att öka studentens delaktighet i undervisningen (McKeachi och Svinichi, 2006). Enligt
Biggs (2003) så finns det ingen undervisningsform som är bäst men den näst bästa är
deltagarundervisning.
Undersökningen som presenteras här bygger på en av gruppmedlemmarnas egna erfarenheter
från en fysikkurs där studenterna själva fick verka som lärare åt övriga kursdeltagare. Syftet
var att öka både sin egen och andras inlärning och förståelse. Kursen var en kurs i kristallväxt,
främst ämnad för doktorander och i Bolognasystemet skulle kursen ha klassats som
avancerad. I detta fall fick studenterna agera lärare genom att vara föreläsare för resten av
kursdeltagarna. Varje enskild student fick ansvara för en del av kursmaterialet, lära in detta
och ge en föreläsning. För att utröna om det finns pedagogiska fördelar och/eller nackdelar
med detta upplägg har vi gjort en enkätundersökning.
Som ett komplement till enkätundersökningen har vi intervjuat Carin Andersson, kursansvarig
för en kurs på LTH som också tillämpar deltagarundervisning. Kursen, MMT160, behandlar
datorstött ingenjörsarbete (CAD/CAM).