Selling Scandinavia at the Ends of the Earth

– Nordic Silent Film in Australasia

Abstract

Julie K. Allen undersöker grundligt hur och varför nordisk stumfilm exporterades till Australien före och efter första världskriget och vilken föreställning om Skandinavien som kan ha följt i dess spår. Den intressanta, och i vårt sammanhang avslöjande, slutsatsen blir att även om vissa filmer visades under långa perioder och faktiskt fick större genomslagskraft i andra ändan av världen än på hemmaplan var det ofta varken skådespelarnas renommé eller filmernas ursprung som stod i centrum för deras framgångar, utan det tycks snarare ha handlat om filmernas kinematografiska kvaliteter, innehållets relevans, den typ av realistiskt skådespel som presterades och den moral som kunde utläsas ur budskapet. Det var alltså inte särskilt viktigt att de kom från Norden, eller ens att de förmedlade något typiskt nordiskt. En anekdot som framkommer i Allens studie av dåtidens nyhetspress är att den danska skådespelerskan Asta Nilsen kom att bli mycket mer populär och känd i Australien än sin manliga motspelare Valdemar Psilander, som på den här tiden gick för att vara den bäst betalda skådespelaren i Danmark. Medan Asta höjdes till skyarna i australiensisk press, visserligen både som dansk och svensk, kunde journalisterna inte hålla reda på Psilanders förnamn utan kallade honom Henrik – om han överhuvudtaget nämndes.