Rädslan för tvångsäktenskap

En intervjustudie om erfarenheter av socialtjänstens arbete mot tvångsäktenskap

Abstract

Socialtjänsten har som svensk myndighet ansvar att hjälpa och stötta dem som riskerar att ofrivilligt ingå ett äktenskap. För att de som är rädda för ett framtida tvångsäktenskap ska kunna få det skydd som socialtjänsten är ansvarig att ge krävs det att socialtjänstens arbete fungerar. Studien som presenteras i den här artikeln baseras på tolv intervjuer med personer som genom sina yrkesroller har erfarenhet av socialtjänstens arbete mot tvångsäktenskap och syftar till att granska synen på socialtjänstens hantering av tvångsäktenskapsärenden. Studien visar på att många inom socialtjänsten tycker att tvångsäktenskapsärenden är svårhanterliga. Genom studien nås en ökad förståelse för vad det är som gör att tvångsäktenskapsärenden kan uppfattas som svårhanterliga och vilka aspekter som socialtjänsten behöver ha i åtanke. Diskussionen tar stöd av Marie-Bénédicte Dembours teori om hur människorättskränkningar ska förstås och motarbetas.