Normens normalitet
En undersökning av förändringar kring normativa ideal gällande kön i statliga offentliga utredningar 2007–2017
Abstract
I november 2017 släpptes den statliga offentliga utredningen Transpersoner i Sverige – förslag för stärkt ställning och bättre levnadsvillkor, SOU 2017:92. Detta är inte den första SOU:n gällande transpersoners position inom det svenska samhället, däremot den första som direkt förespråkar införandet av ett tredje juridiskt kön. Vid närmare inspektion av utredningen kunde en se en normkritisk inställning till hela vår förförståelse om det binära tvåkönssystemet och fokus på fler och bättre konkreta insatser, speciellt inom sjukvården, för att förbättra levnadsstandarden för människor av diverse kön och könsidentiteter. Utredningen tedde sig revolutionär med sitt normkritiska tag, så jag bestämde mig för att undersöka hur utvecklingen fram till denna SOU hade sett ut.
I artikeln kommer jag att påvisa att synen på kön i relation till transpersoner har förändrats i statliga offentliga utredningar mellan 2007 och 2017. På bara tio år har begrepp förkastats, problematiska normer blottlagts och argument kring självbestämmande och integritet har blivit allt mer frekventa. Det har blivit en mer uttalad mänsklig rättighet i dessa dokument att kunna få ha det juridiska kön som en vill samt kunna genomgå könsbekräftande behandling, utan krav på diagnos eller undersökning. Detta visas genom en kvalitativ innehållsanalys.
Det teoretiska ramverk som applicerats för att kunna visa på hur normativa strukturer kring kön kan ha negativ påverkan på transpersoner, samt även ibland neka dem erkännande är byggd på teoretiker inom queerdisciplinen och självbiografiska utdrag ur en antologi. Teorin är byggd på detta sätt för att inte reducera forskningen till att handla om teorier kring vår förståelse av kön, utan utgå från transpersoners uppfattningar om hur existerande vardagliga normer och strukturer kan skada dem.
