Anställda startar eget – gammal företeelse i ny skepnad

Abstract

Kapitlet har ett relativt långt tidsperspektiv. I det introducerande avsnittet diskuteras varför inte alla nyföretagare som övergår från anställning till egenföretagande kallas ”anställda som startar eget” eller ”anställda som blir företagare”. Några alternativa och komplementära förklaringar anges.

Begreppsdiskussionen följs av en redovisning av erfarenheter vunna vid empiriska studier som gjorts under flera decennier. Den första är en studie av kvinnor som var företagare under 1980-talet. Relativt många av dem kan betecknas som anställda som startat eget. Tre typer av företagare representerar varianter på temat – Damfrisörskan, Maskinskriverskan och Konsulten. De tre tillhör olika livsformer och har lämnat en anställning för företagande av olika skäl. Den andra studien som redovisas startades för mer än tio år sedan och pågår ännu. Ett antal personer som startat eget efter ett yrkesliv i den offentliga sektorn har följts. Skälen till att starta eget, och under vilka omständigheter, varierar liksom för kvinnorna som startade tjugo år tidigare. Variationerna kan tillskrivas både sektorn och individen. Vissa sektorer domineras av rkesutbildade, ibland av professioner, dvs. av personer med relativt god förhandlingsposition, medan andra sektorer präglas av ohämmad konkurrens. Anställda som startar eget gör det alltså utifrån en klassposition, medierad av livsformen, och en genusordning som innefattar också företagande. Även om innehållet i klass och genus varierar över tiden så tycks det relationella beständigt.