Att ta mark i professionen

Nya socionomers yrkesval och karriärvägar

Abstract

Under senare år har socionomers arbetsmiljö kommit att uppmärksammas stort i den offentliga debatten. Det gäller framförallt den stora majoritet socionomer som arbetar inom den kommunala socialtjänsten. Till grund för uppmärksamheten har legat ett flertal alarmerande rapporter om en svår arbetsmiljö. Det har här också framkommit att särskilt nyanställda och nyutexaminerade socionomer utsätts för en stor belastning under etableringsfasen till yrkes-rollen. Den första tiden i yrket är alltid särskilt utmanande för den enskilde och kan lätt bli problematisk. Det saknas emellertid studier som tar ett mer samlat grepp på problematiken kring socionomers etablering på sitt yrkesfält. Det projekt som ligger till grund för denna rapport har haft som mål att bidra med ett sådant samlat grepp. Projektets syfte har varit att kartlägga orsaker och motiv bakom socionomers yrkesval och karriärvägar. Vidare att särskilt studera hinder och möjligheter i nyutexaminerade socionomers etablering till arbete i socialtjänsten. Slutligen att bidra med och utveckla kunskaper som möjliggör förbättrade insatser för nya socialsekreterares arbetsmiljö och yrkesetablering.

Föreliggande rapport bygger på projektets samtliga tre delstudier. Den är i huvudsak uppbyggd efter den landsomfattande enkätstudie som riktades till ett urval (1000 personer) av en årskull socionomer utexaminerade 2012 (ca 2400), dvs. som varit yrkesverksamma i fem år vid enkättillfället. På samma urvalspopulation genomfördes också en kvalitativ intervjustudie med 22 personer på liknande teman som enkäten. Rapportens avsnitt ett t.o.m. fyra behandlar resultaten från dessa två delstudier. Projektets tredje delstudie bestod av två så kallade forskningscirklar med nyanställda socialsekreterare på två enheter inom en mellanstor kommuns socialförvaltning. För denna redogörs i rapportens avsnitt fem. 

De viktigaste resultaten som behandlas i rapporten kan sammanfattas på följande vis: En övergripande slutats är att det här handlar om en generation socionomer som bedömer sig ha de rätta kvalifikationerna för sitt arbete och vars stora majoritet tycker att de hamnat på rätt yrkesfält och vill stanna där. En majoritet anser att de i stort idag arbetar med det de ursprungligen ville vid själva utbildningsvalet. En annan övergripande slutsats, dock av negativ art är att, i synnerhet den stora majoritet som är anställda inom socialtjänsten, upplever arbetsvill-koren så problematiska idag att man har svårt att leva upp till målsättningen om att utföra ett professionellt arbete och samtidigt må bra på arbetsplatsen.

I rapportens olika avsnitt framkommer dessutom bland annat följande: I berättelserna om varför man ursprungligen valde en socionomutbildning och därmed en socionomkarriär visar det sig handla om en komplex och sammansatt väv av flera olika motiv. Under socionom-utbildningen utvecklas och fördjupas sedan kunskapen om socionomkarriärens möjliga yrkesval vilket leder till mer medvetna ställningstaganden.

Socionomerna i undersökningen uppvisar stor rörlighet på arbetsmarknaden. Denna rörlighet är först och främst ett resultat av missnöje med arbets- och yrkesvillkor på tidigare arbetsplats. Det handlar således om att man söker sig ifrån dåliga villkor, inte primärt till det nya. Karriären styrs sålunda mycket av vändpunkter och tillfälligheternas spel i livet. Få socionomer byter arbete och yrkesroll utifrån en långsiktig karriärstrategi.

Särskilt socionomerna i socialtjänsten upplever idag alarmerande dåliga arbets- och yrkes-villkor. Villkoren upplevs klart problematiska även inom andra delar av yrkesfältet men inte i samma utsträckning. I synen på arbets- och yrkesvillkor inom socialtjänsten (inom hela gruppen) är kritiken massiv, särskilt dock bland de med egen erfarenhet av sådant arbete. Deltagarna i forskningscirklarna är genomgående mycket kritiska till introduktionen på arbetsplatsen även om det finns undantag. Cirkeldeltagarna berättar om en organisation där de känner sig som utbytbara ting – som objekt.

Trots all den kritik som framkommer i de olika delstudierna i detta projekt så visar det sig att ytterst få i undersökningspopulationen har lämnat det som kan karaktäriseras som socionomernas yrkesfält. Övertygelsen att det är inom detta man vill arbeta framstår som stark trots rådande svårigheter.