Patchwriting: Från tvivelaktig strategi till effektivt verktyg?

Abstract

Med tanke på de olika och till och med diametralt motsatta motivationer som kan ligga till grund för ett felaktigt källhanterande skulle det behövas en metod som både förenklar för de studenter som vill lära sig skriva rätt, och sållar ut de som bara vill åka snålskjuts på andra via plagiat. Då kan patchwritingprincipen vara användbar, som en pedagogisk metod för att utveckla de skrivandes förmåga att reflektera över det akademiska språket, i stället för att vi ska förkasta den som en variant av plagiat. Skulle man utifrån denna fördömda form av skapande, mer och mer aktuell och lättillgänglig allteftersom texter läggs ut på nätet till allmänt användande, kunna göra en modell för inlärning? Vi kommer här att presentera argument för en sådan metod, och resonera kring olika vetenskapliga miljöer och traditioner och deras koder för skriftlig produktion. Slutligen ger vi konkreta exempel på hur en pedagogisk metod baserad på principerna för patchwriting och plagiphrasing skulle kunna fungera och diskuterar dess genomförande och fördelar i ett inlärningsperspektiv. En aspekt som man inte kommer tillrätta med med den här typen av metod, i alla fall inte direkt, och som vi inte kommer att behandla här är direkta översättningar av någon annans material. Detta faller inom ramen för uppenbart plagiat, men kan vara väldigt svårt att upptäcka.