Kurssammanslagning – en lösning på problem med kunskapstransfer?

Abstract

Inom ramen för kursen ”Högskolepedagogisk introduktionskurs” har ett projektarbete genomförts med avsikt att studera effekten av att slå ihop tre mindre kurser till en gemensam större kurs. Speciellt studeras om sammanslagningen gett en positiv inverkan på kunskapstransfer mellan de ursprungliga delämnena och om det i sin tur gett studenterna en bättre helhetsförståelse i ämnet. Specifikt undersöks kurssammanslagning av tre kurser i fysik (kvantmekanik, atomfysik och kärnfysik) och materialet bygger på intervjuer med kursledare och föreläsare, kursutvärderingar samt studie av kursplanering, examination, m.m. Utöver detta ges också en bakgrund till begreppet kunskapstransfer.
Slutsatserna som dras i denna undersökning är att för att kunna motivera studenterna till den kunskapstransfer som efterstävas måste kursinnehållet motiveras tydligt så att det klart framgår varför de tre ämnena undervisas i en och samma kurs och att ambitionen är att studenten gör kopplingar mellan delområdena. För det undersökta fallet föreslås att kopplingen mellan kvantmekanik och kärnfysik kommer tidigare i kursen och förstärks. Överlag är det viktigt att kursinnehållet också är väl linjerat vilket kan uppnås i det här fallet genom att t.ex. införa mer matematik respektive mer resonemang och förståelse i de olika kursdelarna så studenterna uppfattar delämnena som likvärdigt krävande och viktiga. Utöver detta rekommenderas att övningsledarna skall kunna svara på alla uppgifter som studenterna förväntas kunna, även utanför det ”egna" ämnet, och laborationshandledarna bör synkronisera sig så att bedömningen och ambitionen är likvärdig för alla delmoment.