Plagiering – ett högskolepedagogiskt problem

Abstract

Att plagiering är ett problem på svenska högskolor verkar vara ett obestridligt faktum.
Dessutom kan det finnas skäl att tro att problemets omfattning ökar. Icke desto mindre saknas
en strategi för att få bukt med problemet och rådande policy tenderar att ta avstamp i den
traditionella synen på plagiat som ett brott, där straffet är utgångspunkten från vilken man
hanterar problemet.
Först och främst bör förekomsten av plagiat betraktas som ett pedagogiskt problem, där det
är interaktionen dels mellan högskolans organisation och lärarkåren och dels mellan
lärarkåren och studenterna som är nyckeln till problemet. En grundläggande åtgärd är att på
ett centralt plan se till att det finns en enhetlig strategi och handlingsplan för alla högskolor.
Denna kan exempelvis innefatta klara förhållningsregler, obligatoriska kurser för studenter
och lärare samt organisatoriska rutiner för att säkerställa likabehandling. Vidare bör lärarna
tillämpa en pedagogik där djupinlärning och akademisk färdighet, som exempelvis god
referatteknik, belönas.
Om man lyckas åstadkomma detta har man troligtvis skapat bra förutsättningar för att
undvika problem med plagiat och man har dessutom ökat möjligheterna att stimulera
inlärning grundad på förståelse snarare än en högskolekultur där minsta möjliga motståndets
väg är alltför lättvandrad.