Kursutveckling - hur kan vi göra våra kurser bättre?

Abstract

Som ett grupparbete inom den Pedagogiska Inspirationskursen vid LTH läsåret 2003/2004 har vi
genomfört ett kursutvecklingsarbete med de kurser vi inom gruppen själva ansvarar för. Våra
enskilda kurser har fungerat som fallstudier och vi har därefter i denna skrift jämfört och
sammanställt våra reflektioner kring kurserna.
Metoden har varit att kritiskt granska och revidera befintliga kursprogram med avseende på
målbeskrivningen. Vi har utvecklat kursmål i samtliga kurser enligt samma modell med uppdelning
på kunskaps-, färdighets- och attitydmål. Vi har också infört – för oss nya –pedagogiska
grepp som förväntansdiskussion, operativ utvärdering och i något fall kamratgranskning. De
operativa utvärderingsverktyg vi valt att använda är Muddiest Point och Minute Paper.
Vid översynen av kursprogrammen uppfattade vi att arbetet med kursmålen är central för
identifieringen av lämpliga kursmoment. De är också centrala för studenterna och deras förståelse
för kursens syfte, relevans och omfattning. En gemensam reflektion var att vi kunde ”klättra
högre” i Blooms taxonomi när färdighets- och attitydmålen formulerades på detta tydliga sätt.
I samtliga kurser hölls förväntansdiskussionen vid första kurstillfället. Syftet var flerfaldigt: att få
studenterna att känna sig mer motiverade genom att de känner sig delaktiga vid formuleringen av
kursmålen, för att ge information till läraren om vilken kunskap de förväntar sig få för att ev
kunna modifiera innehållet, och för att klara ut problem kring krav och ansvar både vad gäller
lärarens och studentens roll i kursen. Introduktionstillfället inleddes med livliga diskussioner
kring vad studenterna associerade med ämnet. Trots detta blev den påföljande diskussionen kring
förväntningarna ofta klen. Detta kan bero på ovana, men troligen är det svårt för studenterna att
ta ställning till konkreta mål på de tre relativt detaljerade målnivåer som vi tagit fram. Det är
måhända en för högt ställd förväntning från vår sida att detta skall låta sig göras inne i
klassrummet på så begränsad tid som det var frågan om här. Den operativa utvärderingen infördes som ett nytt pedagogiskt grepp för att utvärdera lärandeprocessen i sig. Vårt kriterium för val av verktyg var att det skulle vara lätt att använda i samtliga våra kurser, vilket innefattar både stora och små studentgrupper. En svårighet med att genomföra
operativ utvärdering löpande visade sig vara när man har många gästföreläsare. Eftersom dessa
inte är närvarande vi påföljande lektionstillfälle kan det som ansvarig huvudlärare vara svårt att ge
kompetent återkoppling. Både Minute Paper och Muddiest Point har använts. Trots att dessa två
metoder är så snarlika i sin utformning verkar de ge olika resultat. Vi upplevde att Muddiest
Point har en svaghet, vilket beror på att den fokuserar på det ”negativa”, dvs det man inte förstått,
vilket ledde till sämre självförtroende hos läraren och studenter. Minute Paper upplevdes överlag
som en mycket bra metod som ger direkt och snabb återkoppling. Den enda nackdel vi upplevt
var att resultaten kunde vara svårtolkade om de fick skriva svaren på blanka papper. I synnerhet
gällde detta om de bara svarat på en av frågorna eftersom den ena frågan är mer positivt hållen
(det man lärt sig) och den andra fokuserar på det negativa (det man inte lärt sig). Minute Paper
verkar därför vara att föredra framför Muddiest Point.
Eftersom den rapporterande utvärderingen inte är klar är det i skrivande stund för tidigt att
utvärdera hur den nya målformuleringen och de nya pedagogiska greppen påverkat studenternas
uppfattning av våra kurser.