Civilingenjörsutbildningen är av tradition uppbyggd av en stor mängd kurser med varierande grad av koppling mellan dem. På senare år har vikten av sammanhang och integration av många färdigheter och kunskapsområden uppmärksammats. Det är en stor utmaning för den tekniska högskolan som helhet, för utbildningsnämnderna och i slutänden för pedagogen, som möter teknologen att förverkliga detta. Ett vanligt sätt att försöka uppnå detta är bilda större tematiska kurser eller väl koordinerade kursföljder/kurskedjor. Frågor som detta arbete behandlar är t ex hur ska större tematiska kurser eller kursföljder utformas så att teknologerna tillägnar sig helheter och strukturer samt upptäcker den röda tråden? Det övergripande syftet med den här rapporten har varit att undersöka, beskriva och diskutera hur man på olika sätt bättre kan tydliggöra den ”röda tråden” i olika undervisningssammanhang. Vår förhoppning är att inspirera och ge nya idéer till hur samband och röd tråd kan skapas. Arbetet inleds med en redovisning av pedagogiska tekniker som har detta syfte. En preliminär modell presenteras, som omfattar samspelet mellan kursplan, undervisnings- och inlärningstekniker och examination. Fyra fall från olika civilingenjörsprogram på LTH presenteras, som alla är medvetna försök till integration av större mängder stoff till en helhet. Fallen är ganska olika till sin karaktär, men det gemensamma är att de involverar samarbete över ämnesgränser och i de flesta fall avdelningsgränser. Fallen har kartlagts via intervjuer med olika aktörer: utbildningsnämnden, kursansvariga, lärare och studenter. Även tidigare utvärderingar har utnyttjats. Intervjuerna har varit strukturerade enligt vår preliminära modell, men även öppna frågor har utnyttjats för att kartlägga övriga faktorer som påverkar integrationssträvandena. Parallellt har en icke akademisk miljö studerats, som på ett professionellt sätt bygger sammanhang och röda trådar: skapandet av drama i litteratur, film och teater. Här har hämtats inspiration till analogier och nya idéer som vi har försökt omsätta till praktisk pedagogik. De olika fallen och dramaexemplet analyseras med avseende på faktorer som gynnar respektive missgynnar integration, sammanhang och röd tråd. Utifrån denna analys har vår tidigare/preliminära modell vidareutvecklats. Nya faktorer som införlivats i modellen är t ex strukturella förhållanden inom högskolan, egenskaper och förväntningar hos teknologerna. Några viktiga resultat är: • Ansvar för integration och helhetsseende finns på flera nivåer. Organisatoriska strukturer på LTH kan vara hindrande för integration. • Utbildningsnämndens roll som beställare och finansiär är avgörande om man ska nå ända fram. • Tidigare ämnesmässiga strukturer och fördelningar inom utbildningen kan bromsa förändringsarbetet. • Samarbete och samsyn mellan inblandade lärare i integrerande moment är avgörande, och förmodligen den enskilt viktigaste grunden för framgång. • Det existerar en meny av pedagogiska tekniker för integration, men för att vara framgångsrika måste de väljas för att passa den aktuella kontexten/ämnet, lärarna och teknologerna. • Kursplanering och genomförande kan hämta inspiration från dramats värld: storybyggande, berättargrepp etc. • Teknologerna måste komma med på rollistan och in i handlingen!
