The Proposed Kyrkohandbok for the Church of Sweden Viewed From the Perspective of the Post-Vatican II Ecumenical Liturgical Convergence

Abstract

Förslaget till Kyrkohandbok för Svenska kyrkan betraktat ur den postkonciliära liturgiska konvergensens perspektiv

Författaren, som är en amerikansk luthersk liturgivetare, betraktar kyrkohandboksförslaget utifrån den ekumeniska liturgiska konvergens som har vuxit fram i flertalet västerländska kyrkotraditioner sedan slutet av Andra Vatikankonciliet (1962–1965). Denna konvergens är resultatet av den liturgiska rörelsens arbete under förra hälften av 1900-talet, vilket återspeglas i konciliets Konstitution om den heliga liturgin (Sacrosanctum concilium). Liturgikonstitutionen vägledde arbetet med liturgisk reform och förnyelse i den romersk-katolska kyrkan och i många protestantiska kyrkor tack vare ekumenisk kontakt och delande. Den svenska högmässan i kyrkohandboksförslaget speglar denna konvergens i sin ordo, sina tre textläsningar och sin responsoriella psalmodi samt i tillgången på alternativa böner, inklusive ett flertal nattvardsböner. Författaren finner färre tecken på ekumenisk konvergens i de kyrkliga handlingarna: dop, konfirmation, bikt, vigsel och begravning.

Den ekumeniska konvergensen hindrar inte att kyrkohandboksförslaget står i kontinuitet med det svenska ritualet i dess tidigare historia och i följden av handböcker, särskilt kyrkohandboken från 146 svenskt gudstjänstliv 2014 1986. I denna kontinuitet ingår också vissa lutherska egenheter såsom en utförlig beredelse (syndabekännelse och avlösning) före den egentliga högmässans början, att psalmer och sånger får företräde framför psaltarpsalmer samt bruket av gregorianska melodier i gudstjänsten. De kyrkliga handlingarna står huvudsakligen i kontinuitet med det historiska svenska ritualet, samtidigt som de erbjuder nya böner som är tänkta att spegla diverse mänskliga och sociala situationer och även presenteras i varianter som kan firas i samband med högmässa.

Författaren framför en särskild kritik av de föreslagna ordningarna för dop och konfirmation. Dopet kunde spegla mer av den ekumeniska liturgiska samsynen och konfirmationen kunde utformas som en bekräftelse av dopet som skulle kunna tjäna flera olika syften. Han rekommenderar den katolska Ordningen för kristen initiation av vuxna (Ordo initiationis christianae adultorum) samt en utveckling av katekumentatet såsom relevanta för projektet att återevangelisera det svenska samhället.

I så måtto som HBF speglar den ekumeniska liturgiska konvergensen har den berikat det svenska gudstjänstlivet, samtidigt som den har bevarat en substantiell kontinuitet med den svenska liturgiska traditionen.