Svensk biståndspolitik utifrån ett rättighetsperspektiv

Abstract

Fattigdom och fattiga människor har alltid varit en del av världsordningen, men acceptansen för fattigdom är en föränderlig trend som de senaste årtionden gått raskt nedåt. Det är ett ämne som väcker många känslor och otaliga åsikter, samtidigt som nästan ingen skulle säga sig vara emot fattigdomsminskning. Det existerar sålunda något slags normativ samstämmighet kring att uppdelningen mellan fattiga och rika är orättvis. Trots detta är det ett problem som under en lång tid varit utan lösning. Metoden för att bekämpa fattigdom har länge varit biståndsgivning, och inom den diskursen diskuteras bland annat huruvida bistånd hjälper överhuvudtaget och hur relationen mellan bistånd och ekonomisk tillväxt ser ut. Det gängse sättet att mäta minskning av fattigdom och biståndets framgång är just ekonomisk tillväxt, en metod som dock ifrågasätts av många som hävdar att det inte alls finns en korrelation dem emellan. Hur Sverige ser på fattigdomsbekämpning, bistånd och sitt ansvar som rikt och utvecklat land är fokus i denna undersökning. ”Biståndspolitisk plattform” är ett vägledande policydokument från regeringen med syfte att ge biståndspolitiken en tydlig riktning och vara utgångspunkten för hur regeringen styr svenskt bistånd. Denna studie utvärderar och kritiskt granskar svensk biståndspolitik som den uttrycks i ”Biståndspolitisk plattform”, 2014. Genom en analys av plattformen ur ett rättighetsbaserat perspektiv inspirerat av Thomas Pogges teorier framträder det hur svensk biståndspolitik förhåller sig till mänskliga rättigheter. Perspektivet konkretiseras genom att fokusera vid begreppen moraliskt ansvar, institutionell ordning och prioritering av de fattigaste. Frågan undersökningen ställer är hur regeringen hanterar och arbetar med dessa tre begrepp, uttalat eller underliggande.