Avvägningen mellan föreningsfrihet och förbud mot rasistiska organisationer
En kvalitativ innehållsanalys över hur Sverige respektive Tyskland förhåller sig till rasistiska organisationer
Abstract
Hur kommer det sig att en så kritiserad organisation som Nordiska motståndsrörelsen fortfarande får verka i Sverige? Bottnar det hela i en avvägning mellan den grundläggande mänskliga rättigheten föreningsfrihet och frihet från rasism? Artikeln fokuserar på hur den svenska staten väljer att förhålla sig till organisationer som främjar eller uppmanar till rasism, vilket här definieras som rasistiska organisationer. För att få en djupare inblick i hur staten väljer att förhålla sig till rasistiska organisationer jämförs Sveriges förhållningssätt med Tysklands. Tysklands lagstiftning är, till skillnad från Sveriges, präglad av arvet efter andra världskriget och de båda länderna har två olika rättsliga principer när det kommer till implementering av internationella traktater. Sverige har ett dualistiskt system vilket innebär att internationella konventioner måste införlivas i den nationella rätten, vilket kan göras genom inkorporering eller transformering. Det monistiska system som Tyskland använder sig av innebär att traktaten får ställning som lag direkt vid implementering. Trots dessa olikheter har staterna också stora likheter: båda är liberala demokratier som har starka band till det internationella samfundet och dess konventioner.
