Inträdesbarriärer på offentliga marknader

Abstract

I det här kapitlet argumenterar jag för att offentliga marknader generellt sett har höga inträdesbarriärer för de utförare som vill komma in på de här marknaderna. Barriärerna sätts upp av politiker och tjänstemän som säger sig vilja ha kontroll över kvaliteten på den service som distribueras. Höga barriärer sätts upp där servicen är svår att definiera, vilket exempelvis gäller för marknaderna för utbildning och social omsorg. Slutsatsen är att det finns två typer av barriärer. En är främst kopplad till kundvalsmarknader och handlar om kostnader för certifiering. Den andra är knuten till beställarmarknader och handlar om transaktionskostnader knutna till upphandlingar. Barriärerna innebär problem beroende på att utförare med små administrativa resurser kan ha svårt att komma in på marknaden och hävda sig i relation till större konkurrenter. Problemet torde vara reellt för många anställda som funderar på att bli  företagare på offentliga marknader. Det kan därför vara viktigt för politiker och tjänstemän att försöka balansera behovet av att ha kontroll över kvaliteten och försöken att förmå anställda att bli företagare.