I ett civilingenjörsprogram kommer studenter kontinuerligt lära sig färdigheter som sedan utnyttjas i senare kurser. I den här rapporten undersöks hur några föreläsare upplever att denna kunskapsöverföring faktiskt fungerar.
Rapporten utgörs av en intervjustudie där fem kursansvariga intervjuas om huruvida de upplever att de förväntade förkunskaperna uppfylls av studenter, samt hur de hanterar problemen som kan uppstå när kunskaper saknas. Några problem som tas upp är att olika studentgrupper läser kurserna, att studier sker hemifrån i större utsträckning, samt att både program och tidigare kurser förändras.
I intervjuerna framkommer lösningar som implementerats i kurserna, bland annat en blandning av extraföreläsningar, små justeringar i kursmaterial, och direktkontakt med studenterna genom laborationer och övningar. Hur förkunskaper kvantifieras idag problematiseras i diskussionen. Vidare så reflekteras det kring om systemet fungerar, hur det kan bli bättre, samt om studenterna får en god chans att nå en tillräckligt djup förståelse inom respektive ämne.