Universitetens demokratiska uppdrag

Vilken roll för kollegiet?

Abstract

I en tid av global demokratisk tillbakagång väcks frågan: Hur kan universiteten värna demokratin? Behövs kollegiala beslutsstrukturer för att stärka universitetens motståndskraft – eller är akademiska normer och kultur mer avgörande?

Denna något schematiska översikt kopplar samman demokratidiskussionen med debatten om svenska universitet och bjuder in till fortsatt reflektion.1 Fokus ligger inte bara på universitetens frihet, utan också på deras ansvar som demokratins väktare (cf. Holmberg & Selberg 2022).

Förvaltningen som demokratins väktare – på engelska the Guardian State – är en klassisk fråga, som aktualiserats av förvaltningsforskarna Kutsal Yesilkagit, Michael Bauer, B. Guy Peters och Jon Pierre (Yesilkagit et al. 2024, hädanefter YBPP). De frågar: Hur kan förvaltningen stärkas inför framtida illiberala utmaningar – den globala trend som på engelska kallas democratic backsliding? Frågan är hur universiteten kan värnas mot tidens illiberala utmaningar, och hur kolligiet kan bidra till att hantera dem.

Denna korta essä reflekterar över relevansen av YBPP:s rekommendationer på ett område de inte berör: universiteten, i ett land de inte diskuterar: Sverige. Utgångspunkten är att betrakta universiteten som ett särfall av offentlig förvaltning – vilket de flesta svenska universitet tekniskt sett är, eftersom de är organiserade som statliga myndigheter.

Resonemanget utvecklar två huvudfrågor.