Mäns våld mot kvinnor i nära relationer. Ett problem under förhandling

Abstract

Mäns våld mot kvinnor i nära relationer har funnits på den politiska agendan sedan 1900-talets mitt, men framställningen av problemet har skilt sig vida åt genom åren. Våldet har bland annat förståtts som psykosocialt, som en rättighetskränkning och som en konsekvens av en könsmaktsordning. Den manliga förövaren och det kvinnliga offret har belysts, osynliggjorts och omkonstruerats. I grund och botten har kampen om problemframställningen kretsat kring huruvida våldet bör förstås som individuellt eller strukturellt. Varken skildringen av våldet som sådant eller de involverade parterna kan mot denna bakgrund förstås som objektivt givna. Inte heller kan de handlingsplaner som presenterat åtgärder ämnade att motverka våldet anses oberoende av sin samtid och kontext.

Denna artikel syftar till att utreda hur mäns våld mot kvinnor i nära relationer framställts i svenskt offentligt tryck sedan det att den första nationella handlingsplanen antogs år 2002, fram till den nu gällande strategin från år 2016. I artikeln identifieras och analyseras tre centrala problemframställningar, vars bakomliggande antaganden och implikationer synliggörs genom Carol Bacchis policyanalysverktyg What’s the Problem Represented to be? (WPR). WPR-metodens syn på policydokument som producenter av problem möjliggör en kritisk analys som även tar diskursiva och subjektifierande effekter i beaktning. Resultatet tolkas inom ett genusteoretiskt ramverk, med utgångspunkt i att handlingsplanerna verkar könande.