Undervisningsformen seminarium har en central och självklar plats i kurser som ges på universitet och högskolor. I teorin är studenternas aktiva deltagande en grundförutsättning men i praktiken är denna grundförutsättning inte självklar. Studiens syfte har varit att utforska och beskriva fenomenet studentaktivitet på seminarier. Egna seminarieerfarenheter och exempel berikas med forskning inom området. Studerad forskning styrker problemets existens och föreslår bland annat att seminarieledares del i gruppinteraktionen minskar och att seminarieledare utbildas i grupplärandeprocesser. Studiens slutsats är att studenters aktiva deltagande i seminarier troligen kan ökas med hjälp av förslag från forskningen men att utopin ändå fortlever - över tid alltmer utforskad.