Varför är politik så fult?

Abstract

Låt mig börja med en metafor. Demokratin hänger som ett stort vitt, rent och väldoftande lakan på en tvättlina och fladdrar i en ljummen sommarbris. Politiken, däremot, är en lortig byk. Den ligger i ett grått bylte i en tunna med kallnande och solkigt vatten. Demokratin är ädel och ren; politiken är suspekt och smutsig. Bilden målas utifrån en iakttagelse, eller snarare en känsla, av hur demokrati respektive politik framställs i det allmänna samtalet. En text med vetenskapliga anspråk behöver förstås mer än en känsla som utgångspunkt, så jag ska underbygga metaforen och presentera en paradox.