Diplomati: Vetenskap eller konst?
En dialog
Abstract
Forskare möter praktiker
Det är inte alltid en anmälan av en bok föranleder ett vänligt och samtidigt produktivt meningsutbyte mellan recensent och författare. Här har vi emellertid ett gott exempel på just detta – och det i hög grad. I sin recension av ambassadören Anders Lidéns Diplomati i praktiken (Statsvetenskaplig tidskrift 2022/2) avslutar Christer Jönsson med att konstatera att boken är synnerligen läsvärd och informativ, men har begränsade vetenskapliga ambitioner – den riktar sig snarare till lekmän än till experter och bygger främst på författarens egna erfarenheter av en lång och framgångsrik diplomatisk bana. Lidén ser gärna diplomatin som en konstart, ”där omdöme och fingertoppskänsla spelar en avgörande roll”, och mindre som vetenskap (Lidén 2021: 20, 85); forskaren kan ha ett annorlunda perspektiv. Från att tidigare ha behandlats relativt styvmoderligt i studiet av internationell politik finns nu en rikhaltig teoretisk litteratur om diplomatins natur (Jönsson 2022).
Det rör sig alltså om skilda synsätt, här som på många andra områden där forskare och praktiker möts. En öppen och fruktbar dialog är därför angelägen. Men det kan vara en dialog med förhinder. En vanlig uppfattning är t ex att diplomatiska praktiker och samhällsvetenskapliga teoretiker sällan talar samma språk, eller ens förstår varandra: det handlar inte sällan om väsensskilda kulturer (George 1993). Samtalet löper förstås smidigare om praktikern också är akademiskt skolad. Jönsson avslutar därför sin recension med uppmaningen att Lidén, som inte bara är en välmeriterad diplomat utan också har en doktorsexamen i statsvetenskap, ”med sin gedigna statsvetenskapliga skolning i något kommande verk konfronterar den framväxande forskningen kring diplomati med praktikerns erfarenheter.”
Sagt och gjort. Lidén antar utmaningen, i formatet av en replikväxling i två ronder. Jönsson inleder och Lidén, som genom Jönsson snabbt skaffat sig en bild av forskningsläget, avslutar. Även om det finns meningsskiljaktigheter rör sig diskussionen snabbt framåt. Främst handlar de olika inläggen om vilka perspektiv som är rimliga, inte om de överhuvudtaget är relevanta. Snarare är frågan: vilken betoning eller aspekt är möjlig eller att föredra? Resultatet är ett utmärkt exempel på ett konstruktivt idéutbyte mellan akademi och politik – ett vidgat och samtidigt fördjupat vetande, dessutom presenterat i en elegant språkdräkt. Låt detta vara en förebild för andra typer av samtal mellan praktiker och akademiker!
Redaktionen
