Förväntningarnas plats i partival

Abstract

Terminsstart är alltid bråda tider för universitetslärare men vart fjärde år har många statsvetare en extra körig september. Intresset för statsvetenskapliga analyser och kommentarer är stort i samband med val till riksdag, region och kommun. Valrörelsen 2022 utgör inget undantag. Med tanke på att det tog 135 dagar innan en regering var på plats förra gången och det parlamentariska läge som rått alltsedan dess, är förväntningarna uppskruvade. Vem minns inte bilderna på talmannen som utrustad med kaffe och småkakor och med ett alltmer ansträngt ansiktsuttryck genomförde runda på runda med tänkbara statsministerkandidater. Ett januariavtal som en av signatärerna i efterhand påstår sig ha undertecknat i syfte att underminera en av samarbetsparterna. Sveriges första kvinnliga statsminister som efter rekordkort tid på posten riskerade att fällas i en misstroendeomröstning. Opinionsundersökningar som visade att några partier låg farligt nära eller till och med under den magiska fyraprocentsspärren. Slutligen färska sådana som gör gällande att styrkeförhållandena mellan de borgerliga partierna kan ha förändrats i grunden. Detta politiska skådespel utspelar sig med en pandemi, en oprovocerad rysk invasion av grannlandet Ukraina med allt vad det innebär, en stundande energikris och en inflationstakt av sällan skådat slag, som fond. Ingen kan påstå att det har varit en tråkig mandatperiod i betydelsen händelselös. Tråkig på många andra sätt, oroande, men definitivt inte händelselös.