Inledning: Barn, unga och demokrati

Abstract

I Sverige uppmärksammar vi nu 100-årsjubiléet av införandet av allmän och lika rösträtt 1918–1921. Sedan reformerna i början av 1900-talet har rösträtten och valbarheten utvidgats och fler grupper har getts möjlighet till demokratiskt deltagande. Samtidigt som denna expansion av medborgarskap har inkluderat fler grupper än tidigare kvarstår begränsningar i demokratiskt deltagande för andra. Inte minst gäller detta i relation till de ca 20 % av Sveriges befolkning under 18 år som inte har rösträtt och inte är valbara till politiska församlingar eller som partiföreträdare. Att barn är medborgare och har rättigheter framstår idag som en självklarhet i en demokrati som Sverige. Barn under 18 års ålder har fått allt större erkännande som egna rättighetsbärare och allt fler välfärdsinstitutioner har utvecklats under 1900-talet för att representera barn och unga. I stor utsträckning har den politiska representationen av barn och unga de senaste decennierna inte minst handlat om att bygga institutioner, lagstiftning och procedurer för att skydda gruppens rättigheter i linje med FN:s barnkonvention. Men trots vad som kan beskrivas som ett historiskt genombrott för barn och ungas rättigheter så har underåriga inte getts möjlighet till samma politiska medborgarskap som den ”vuxna” befolkningen (Wall 2012, Cummings 2020). Sedan myndighetsåldern och åldersgränsen för att få rösta och vara valbar till politiska församlingar i Sverige fastställdes till 18 år 1974 så har frågan om åldersgränser och ungas demokratiska deltagande, även om den berörts i utredningar, lyfts fram i riksdagsmotioner och engagerat civila samhället, inte lett till några avgörande beslut eller förändringar (Josefsson & Sandin 2021).