Utveckling på en ändlig planet

Ett dilemma i svensk biståndshistoria

Abstract

Under 1960- och 1970-talen etablerades internationellt bistånds- och utvecklingsarbete som en ny och betydelsefull del av svensk utrikespolitik.1 Sedan dess har Sverige förblivit en i internationell jämförelse betydande biståndsgivare, i synnerhet med hänsyn tagen till folkmängd och BNP.2 Genom utvecklingsbiståndet etablerade Sverige bilaterala relationer med länder i andra världsdelar och intog en aktiv roll i internationella organisationer. Biståndspolitiken blev på så sätt ett viktigt inslag i Sveriges ”småstatsidealistiska” utrikespolitik under kalla kriget, men biståndspolitiken har också haft starkt genomslag bortom diplomatiska förbindelser.3 Även inom Sverige fick det internationella utvecklingsbiståndet stor uppmärksamhet, både som politisk debattfråga och vardaglig praktik. Privatpersoner och företag, skolklasser och idrottsföreningar, församlingar och föreningar i Sverige samlade in pengar och väckte opinion till förmån för humanitära insatser och andra biståndsprojekt.