Diskursanalys, mönster, verklighet och makt.

Svar till Li Bennich-Björkman

Abstract

Li Bennich-Björkmans (LBB) inlägg ”Sam- hällsvetenskaplig forskning. Söndrade vi falla?” i Statsvetenskaplig tidskrift 2/2017 är intressant och ovanligt eftersom vi sällan diskuterar vetenskapsteoretiska utgångspunk- ter, hur vi (inte) borde forska eller vad som alls kan anses vara forskning. Det är fint att någon klättrar upp i det högsta tornet för att reflektera över utsikten över andra torn. Jag är enig med LBB om vikten av att samhällsve- tare både påstår något om samhället och når ut med det utanför akademin. Och jag håller med Sofia Näsström i hennes replik i förra numret om att det finns brännande samhällsproblem där vi som forskare borde göra allt för att vara relevanta. Det är vi tyvärr inte alltid. Jag instämmer också med LBB i att gated communities inom samhällsvetenskap är problematiskt. Pegasryktande tycker jag med Korpi och LBB är både tråkigt och improduktivt. Jag håller även med om att ifall en vetenskapsteoretisk ansats leder till total relativism fungerar den inte som utgångspunkt för meningsfull samhällsvetenskap. Om det jag håller med kommer jag inte att diskutera här. Istället ska jag argumentera mot tre påståenden om diskursanalys (DA) som LBB gör: (1) att DA inte skulle vara mönstersökande, (2) att kritisk eller annan diskursanalys skulle hävda att det inte finns någon verklighet och (3) att insikten om att vi som forskare utövar makt skulle vara ofören- lig med att söka kunskap.